Bara Kristus som är fullkomligt rättfärdig kan skänka syndaren rättfärdighet

För att offerlammet i GT skulle kunna sona synden och försona den felande med Gud måste det vara fullkomligt.

Gud säger genom Moses:

” Du skall inte offra åt HERREN, din Gud, något djur av nötboskapen eller av småboskapen som har något lyte eller annat fel, för sådant är avskyvärt för HERREN, din Gud.” (5 Mos 17: 1)

Därför är också Messias som det ställföreträdande offret rättfärdig.

”Han hade inte begått någon synd, och svek fanns inte i hans mun.” (1 Pet 2: 22)

Jesus själv säger:

”Vem av er kan överbevisa mig om synd? Om jag talar sanning, varför tror ni mig inte? (Joh 8: 46)

Paulus förklarar:

”Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud.” (2 Kor 5: 21)

” Ni vet ju att det inte var med förgängliga ting, med silver eller guld, som ni

blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder, utan med Kristi dyrbara blod, som med blodet av ett lamm utan fel och lyte.” (1 Pet 1: 18-19)

I Psaltaren kallas Gud den Rättfärdige och psalmisten hämtar tröst av Herrens rättfärdighet. Petrus kallar Jesus på pingstdagen:

”den Helige och Rättfärdige”. (Apg 3: 14)

Människosläktet saknar på grund av Adams synd och den personliga synden rättfärdighet. Men Messias offer förändrar förhållandet.

”Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade HERREN på honom. Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort till att slaktas, lik ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun. Genom våld och dom blev han borttagen. Vem i hans släkte besinnar att när han rycktes bort från de levandes land, blev han plågad på grund av mitt folks överträdelse? Bland de ogudaktiga fick han sin grav, men hos en rik var han i sin död,

ty han hade ingen orätt gjort, och svek fanns inte i hans mun. Det var HERRENS vilja att slå honom och låta honom lida. När du gör hans liv till ett skuldoffer, får han se avkomlingar och leva länge, och HERRENS vilja skall ha framgång genom honom. Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se och bli tillfreds. Genom sin kunskap förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga, och deras skulder är det han som bär.” (Jes 53: 5-11)