Bara Bibelns Gud förenar nåd med rättfärdighet

I Sakarja 7: 9 säger Gud:

"Döm rätta domar och visa varandra godhet (egentligen nåd חֶסֶד) och barmhärtighet.”

I grekisk-romersk tänkande utgör versen egentligen en motsägelse. Den rätta domen dömer den skyldiga och friar den oskyldige. Den som får nåd, tillägnar sig det trots skuld.

Bara utifrån det bibliska försoningsbegreppet kan nåd och rättfärdighet förenas i samma subjekt och objekt: att domaren är både nådig och rättfärdig i samma akt och att den som döms både får rättfärdighet och nåd.

Nyckeln är offertanken. En helig Gud kan inte annat än döma den skyldige och fria den oskyldige. Genom offret kan Gud både vara den dömande och den benådande. Han benådar genom att tillhandahålla offret och han dömer genom att låta domen falla över offret. Men offret blir inte den felande parten (människan), utan en ställföreträdare. Ett offer som går in under den felandes plats.

Gud befaller Moses:

”Av israeliternas menighet skall han (Aron) ta emot två bockar till syndoffer och en bagge till brännoffer. Och Aron skall föra fram sin egen syndofferstjur och bringa försoning för sig och sitt hus. Sedan skall han ta de två bockarna och ställa dem inför HERRENS ansikte, vid ingången till uppenbarelsetältet. Aron skall dra lott om de båda bockarna: en lott för HERREN och en lott för att skaffa bort synden. Den bock som lotten bestämmer åt HERREN skall Aron föra fram och offra till syndoffer. Men den bock som lotten bestämmer för att skaffa bort synden skall ställas levande inför HERRENS ansikte, för att försoning skall bringas genom honom. Och sedan skall han sändas i väg ut i öknen för att skaffa bort synden. Aron skall föra fram sin syndofferstjur och bringa försoning för sig själv och sitt hus. Han skall slakta sin syndofferstjur. Sedan skall han ta ett fyrfat, fullt med glöd från altaret som står inför HERRENS ansikte, och han skall fylla sina händer med krossad, väldoftande rökelse, och han skall bära in detta innanför förlåten. Han skall lägga rökelsen på elden inför HERREN, så att ett moln av rökelse täcker nådastolen ovanpå vittnesbördet, detta för att han inte skall dö. Och han skall ta av tjurens blod och stänka det med sitt finger framtill på nådastolen. Sju gånger skall han stänka blodet framför nådastolen med sitt finger. Sedan skall han slakta folkets syndoffersbock och bära in dess blod innanför förlåten, och han skall göra med blodet som han gjorde med tjurens blod. Han skall stänka det på nådastolen och framför nådastolen. Så skall han bringa försoning för helgedomen och rena den från Israels barns orenheter och överträdelser, ja, från alla deras synder. På samma sätt skall han göra med uppenbarelsetältet, som har sin plats hos dem mitt ibland deras orenheter. Ingen människa får vara i uppenbarelsetältet från den stund då han går in för att bringa försoning i helgedomen, till dess han går ut. Så skall han bringa försoning för sig själv och sitt hus och för Israels hela församling. Sedan skall han gå ut till altaret som står inför HERRENS ansikte och bringa försoning för det. Han skall ta av tjurens blod och av bockens blod och stryka på altarets horn runt omkring, och han skall stänka av blodet på altaret med sitt finger sju gånger och rena och helga det från Israels barns orenheter. När Aron har fullbordat försoningen för helgedomen, uppenbarelsetältet och altaret, skall han föra fram den levande bocken. Och Aron skall lägga båda händerna på den levande bockens huvud och bekänna över honom Israels barns alla missgärningar och överträdelser, ja, alla deras synder. Han skall lägga dem på bockens huvud och sedan sända i väg honom ut i öknen genom en man som hålls redo för detta. Bocken skall bära alla deras missgärningar på sig ut i ödemarken, och man skall släppa bocken ute i öknen.” ( 3 Mos 16: 5-22)

Här ser vi hur offret blir ställföreträdare för offerprästen och det syndiga folket. Offret tar synden på sig och försoning bringas för Gud. Gud är nådig som tillhandahåller offret och tar emot offret, och Gud är samtidigt

rättfärdig, därför att han låter straffet falla över offret.

Eftersom Guds rättfärdighet handlar om att han låter domen falla, inte över oss utan över offret, kan den troende fly till Herrens och befrias genom hans rättfärdighet.

”Till dig, HERRE, flyr jag, låt mig aldrig komma på skam,

befria mig genom din rättfärdighet.” (Ps 31: 2)

Genom offret blir Guds rättfärdighet inte något skrämmande, utan en tröst för den plågade själen.

”Jag förkunnar det glada budskapet om rättfärdighet i den stora församlingen. ” (Ps 40: 10), säger psalmisten.

” Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet, vänd ditt öra till mig och fräls mig.” (Ps. 71: 2)

” Man skall utbreda ryktet om din stora godhet och jubla över din rättfärdighet.” (Ps 145: 7)

Offret pekade fram emot den fullkomliga rättfärdighet som människan inte kunde frambringa men som var knuten till Messias:

”Hör på mig, ni självsäkra, ni som är fjärran från rättfärdighet: Se, jag låter min rättfärdighet komma nära, den är inte långt borta, min frälsning dröjer inte. Jag ger frälsning i Sion, min härlighet åt Israel. ”( Jes 46: 12-13)

Gud lovar genom profeten att Messias skall komma:

”Se, dagar skall komma, säger HERREN, då jag skall låta en rättfärdig telning växa upp åt David. Han skall regera som kung och handla med vishet, han skall utöva rätt och rättfärdighet i landet. I hans dagar skall Juda bli frälst och Israel bo i trygghet, och detta är det namn man skall ge honom: HERREN vår rättfärdighet.” (Jer 23: 5-6)