Dopet förenar oss med Gud

”De elva lärjungarna begav sig till det berg i Gallileen dit Jesus hade befallt dem att gå. Och när de såg honom, tillbad de honom, men andra tvivlade. Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: ’Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.” (Matt. 28:16-20)

Kristus visar vilken vikt dopet har genom att sätta det först i lärjungabildandet. Dopet förenar oss med Kristus, det föder på nytt, skänker syndernas förlåtelse, begraver den gamla människan och låter oss uppstå som nya människor.

Dopet är viktigt. Det står i centrum för Johannes Döparens verksamhet, det ställs fram i centrum när de oroade judarna i Jerusalem börjar fråga om frälsningsvägen och Paulus och Petrus ägnar mycket undervisning åt det i breven.

Vi sjunger också i en psalm:

”Låt dopets källsprång strömma ut Till hednafolkens rening, Dem när och fjärran inneslut I kyrkans trosförening.” (Luth. Ps. 798:3)

Lärjungarna, Kristi Kyrka skall döpa i Faderns och Sonens och den

helige Andes namn. Dopet är inte bara en ceremoni, det är inte en lydnadshandling som man måste göra som ett första steg mot Gud. Dopet är ett synligt uttryck för evangelium.

Det är Guds själv som kommer till oss genom dopet. Gud ger sig åt oss. Fadern blir i dopet vår Fader och upptar oss till sina barn. Sonen blir vår Frälsare, vi döps in i en förening med hans död och renas i hans blod som hans egna, vi uppstår med Honom, får ta på oss hans rättfärdighets klädnad och vi blir lemmar i hans kropp. Genom dopet blir den helige Ande vår hjälpare, underpanten på vårt arv och han tar sin boning i oss.

Fadern tar emot den döpte som sitt barn, Sonen tar emot honom som sin broder och lärjunge och Anden tar emot den döpte som sitt tempel och sin boplats.

”Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn”

Vilket fantastiskt löfte! Gud är inte skild från sin värld, trots vår synd och trots vår skuld. Han träder i förening med oss, vi döps i hans namn för att hans helighet skall ta bort vår skuld och hans rättfärdighet skall ikläda oss. Är namnet givet åt oss, den treenige Gudens namn så behöver vi inte frukta för något.

Vi sjunger i en psalm:

”Ditt namn blev mig i dopet givet, O heliga Trefaldighet, Till underpant på det livet Du mig berett av evighet.” (Ps. 771:4)