”Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig
själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. Ty Gud var i Kristus och försonade världen
med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han
har anförtrott åt oss försoningens ord.” (2 Kor 5: 18-19)
Försoningen kommer från Gud. Den kommer inte från
oss. Vi har talat om rättfärdighet och
att vara rättfärdig. Vad innebär nu försoning. Begreppen hänger samman.
Om två parter står i relation med varandra, och deras
relation rubbas av någon anledning, att den ena parten burit sig illa åt. Ja,
då behövs försoning. Att man försonas med varandra, att man bli sams.
Till detta hör också begreppet soning. Att sona är inte
samma sak som att försona. Sona är vad man gör för att ställa tillrätta en
förbrytelse, eller för att helt enkelt betala vare sig den andra parten blir
nöjd eller inte. Om en brottsling begår ett brott så sonar han sitt brott genom
att t.ex. böta pengar eller genom att sitta i fängelse. Han sonar sin skuld.
När man sonar så kan det leda till att den andra parten
blir blidkad eller nöjd. I det fallet blir det ett försoningsoffer.
Jakob hade lurat sin broder Esau på förstfödslorätten.
När Esau kom efter honom för att döda honom, så läser vi att Jakob skickade
getter, får, hästar och kor som en gåva till Esau (1 Mos 32: 13-15) tillsammans
med en hälsning. På så sätt ville han sona sin skuld och bli försonad med Esau. Vi läser: "han tänkte: "Jag vill
beveka honom med de gåvor som kommer före mig. Sedan kommer jag själv inför
hans ansikte. Kanske tar han då emot mig väl." (1 Mos 32: 20)
Vi läser:
”Han lät slavinnorna med deras barn gå främst, Lea med
hennes barn efter dem och Rakel med Josef sist. Själv gick han framför dem och
bugade sig sju gånger ner till jorden, innan han kom fram till sin bror. Men
Esau sprang emot honom och tog honom i famn, föll honom om halsen och kysste
honom. Och de grät. När Esau fick se
kvinnorna och barnen sade han: "Vilka är de här som du har med dig?"
Han svarade: "Det är barnen som Gud har gett din tjänare."
”Esau frågade: "Vad menade du med hela
den skara som jag mötte?" Han svarade: "Jag ville finna nåd för min
herres ögon." Men Esau sade:
"Jag har nog. Behåll det du har, min bror." "Nej, jag ber
dig", svarade Jakob, "om jag har funnit nåd för dina ögon så tag emot
gåvan av mig, eftersom jag har fått se ditt ansikte. Det är som om jag såg Guds
eget ansikte, när du tar emot mig så vänligt. Tag emot gåvan som jag har sänt
dig, för Gud har varit nådig mot mig, och jag har allt." Och han bad honom
så enträget att Esau tog emot den.” (1 Mos 33: 2-5, 8-11)
Du och jag har också otalt med en person. Vi har syndat
mot Gud. Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud. Och syndens
lön är döden, döden i det eviga helvetet.
Vad skall vi göra i en sådan situation? Vi behöver
försonas med Gud. Vår synd behöver sonas.
Men vi klarar inte till evig tid av att med våra
gärningar och våra handlingar uppbringa ett så stort offer. Kain sade:
”Min missgärning är större än att jag kan bära den.”
(1 Mos 4: 13)
Aposteln skriver:
”vi vet att allt vad lagen säger, det talar den till
dem som har lagen, för att var mun skall stoppas till och hela världen stå med
skuld inför Gud. Ty ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom
laggärningar. Genom lagen ges insikt om synd.” (Rom 3: 19-20)
Svaret är alltså att vi själva inte kan sona vår synd och
på så sätt bli försonad med Gud.
Det finns människor som säger att om Gud nu är god,
varför kan han inte bara se mellan fingrarna, och låta udda vara jämt, varför
kan inte låta oss komma till himlen utan soning? Svaret är det som vi talat om
tidigare. En sådan Gud är inte en rättfärdig Gud.
Gud är rättfärdig och om inte rätt skipas, så har vi
ingen rättfärdig Gud, utan då får vi en fruktansvärt likgiltig avgud, en kall
och kärlekslös gud, en gud utan rättmedvetande och moral.
Men vår Gud är helig och rättfärdig. Och, tack och lov
också en kärleksfull Gud.
Därför måste straffet falla. Därför Guds Ord:
”Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig
själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. Ty Gud var i Kristus och
försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser” (2 Kor 5: 18ff)
I Kristus är alltså världen försonad med Gud och Gud med
världen. Gud straffade våra synder i Kristus.
Två versen längre fram skriver aposteln:
”Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt
ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud.”
(2 Kor 5: 21)
På ett annat ställe säger han:
”Det som var omöjligt för lagen, svag som den var
genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som
syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp
fördömde Gud synden.” (Rom 8:3)
”Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han
blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en
som är upphängd på trä.” (Gal 3: 13)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar