Att minnas löftet i misären

Gud säger genom profeten Hosea:

”Kom, låt oss vända om till HERREN. Ty han har rivit oss, han skall också hela oss. Han har slagit oss, han skall också förbinda oss.” (Hosea 6: 1)

Salmaneser V inför sin företrädare Tiglat Pileser III (på tronen)

Israels folk skulle föras bort i förskringringen några år senare. År 722 f. Kr. intar assyriska trupper under kung Salmaneser V  Samarien och deporterar stora delar av folket till områden i Medien och Persien. I denna misär kunde de påminna sig orden i Hoseas profetrulle om att den Gud som river, han helar också, den Gud som slår han förbinder också.

Detta gör Gud när han sänder sin enfödde Son att födas genom jungfrun Maria, och leva det fullkomliga liv vi misslyckades med att leva och ta bort vår skuld genom sin korsdöd, som vi sjunger i påskpsalmen:

”Han gjort, vad jag borde men ej klarat av, Min synd har han sänkt i ett bottenlöst hav. Hans görande lydnad nu gäller för mig, Min synd och olydnad dem tog han på sig. Min Frälsare uppstått och graven är tom, Och jag är befriad från skuld och från dom, Rättfärdigförklarad. Halleluja.” (Luthersk psalmbok, 953)