Israels
folk kommer inte ihåg sin Gud, är ett huvudord i Hoseas bok. Folket överger sin
make. De falska profeterna, prästerna och kungen, leder folket vilse. Men Gud älskar folket, och vill deras
omvändelse.
”Som en bångstyrig kviga spjärnar Israel
emot. Hur skall då HERREN kunna föra dem i bet som lamm på en stor äng?”
(Hos 4: 16)
I
kapitlet innan varnar Gud folket för deras trolöshet och hotar med
straff.
”Jag känner Efraim, och Israel är inte fördold för mig. Ty Efraim har nu blivit en sköka, Israel är orenad. Deras gärningar hindrar dem att vända tillbaka till sin Gud, ty en otuktsande bor i deras bröst, och HERREN känner de inte.” (Hosea 5: 3-4)
”Jag känner Efraim, och Israel är inte fördold för mig. Ty Efraim har nu blivit en sköka, Israel är orenad. Deras gärningar hindrar dem att vända tillbaka till sin Gud, ty en otuktsande bor i deras bröst, och HERREN känner de inte.” (Hosea 5: 3-4)
Efter sammanhanget 6:1-3 fortsätter profeten på samma sätt:
”Vad skall jag ta mig till med dig, Efraim?
Vad skall jag ta mig till med dig, Juda? Er kärlek är som morgondis, lik daggen
som tidigt försvinner.” (Hos 6: 4)
Därför
upplevs de tre verserna 6:1-3 som lite underliga och felplacerade, för
här läser vi:
"Kom, låt oss vända om till HERREN. Ty han har rivit oss, han skall också hela oss. Han har slagit oss, han skall också förbinda oss.” (Hos 6: 1)
"Kom, låt oss vända om till HERREN. Ty han har rivit oss, han skall också hela oss. Han har slagit oss, han skall också förbinda oss.” (Hos 6: 1)
Hur kommer det sig? Vi ska se på det i kommande dagars bloggar.
Spännande! Som en följetong. Gick inte att kommentera på fejan.
SvaraRaderaJapp, flera bloggar hänger samman
Radera