Genom Moses anger Gud i allmänna ordalag vad folket inte skulle göra, och vad de skulle göra.
Texten är inledningen till ett större sammanhang, som handlar om äktenskap och samlevnad, och andra ting som folket skulle rätta sig efter.
Här kommer den andra acklamationen.
”Ni skall inte göra som man gör i Egyptens land, där ni har bott. Inte heller skall ni göra som man gör i Kanaans land, dit jag vill föra er. Ni skall inte vandra efter deras stadgar. Mina domslut skall ni följa och mina stadgar skall ni handla noggrant efter. Jag är HERREN, er Gud.” (3 Mos 18: 3-4)
Den ena delen pekar bakåt och den andra framåt. Under slaveriet i Egypten hade de suckat och längtat efter befrielse, men de hade också sugit upp egyptiernas seder. När de slår läger vid Sinai, så dröjer det inte länge förrän de dyrkar en guldkalv, egypterna dyrkade tjuren Apis. Men inte bara deras seder kunde strida mot Guds lag, också deras lagar. Ibland stiftar hednafolk lagar som direkt strider mot Guds bud. Det hände t.ex. under profeten Daniels tid, när folket
fick befallningen att dyrka konungen, men Daniel dyrkade ingen utom Herren Gud. När de senare kom in i Kanaan så skulle de inte leva som kananéerna.
Det kan handla om områden som rörde äktenskap, samlevnad, umgängesformer, religion och moral. Det är varningar också till oss idag.
Aposteln säger:
”anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.” (Rom 12: 2)
När man försökte förbjuda apostlarna att predika undervisa i Jesu namn så svarade de:
”Man måste lyda Gud mer än människor.” (Apg 5: 29)
Gud talade till Israels folk som sin egendom.
”Mina domslut skall ni följa och mina stadgar skall ni handla noggrant efter. Jag är HERREN, er Gud.” (v. 4)
En lagstiftare stiftar lagar som skyddar medborgarna, och de regler vi följer i vår vardag lyder vi för att de fungerar. Gud behöver inte motivera sin lag. Han är rättfärdighet och vi är skapade av honom.
Om de kristna säger Skriften:
Kristus ”har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar.” (Titus 2: 14)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar