onsdag 31 juli 2013

Gud belönar, men ger inte frälsningen som belöning



Om de kristna säger Skriften:

Kristus ”har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar.” (Titus 2: 14)

Ändå lovar Gud att den som följer hans lag belönas för sin lydnad.
Idag säger Gud genom profeten Moses:

Ja, ni skall hålla fast vid mina stadgar och lagar, ty den människa som följer dem skall leva genom dem. Jag är HERREN.” (3 Mos 18: 5)

 Men handlar inte frälsningen om att man får det eviga livet av nåd, som en gåva? Blir man inte frälst genom tron?
Svaret är ja. Efter syndafallet genom Adam är den mänskliga naturen försvagad, eftersom vi är födda i synd. Men det är människans förtjänst. Gud har inte förändrat sina lag för att
människan förändrat sina förutsättningar.

Om en person verkligen skulle lyda alla Guds bud, så skulle hon få evigt liv som lön. En enda person har verkligen uppfyllt Guds lag, och fick evigt liv som en gåva.

Hans namn är Jesus Kristus. Och han bytte syndens straff som vi förtjänat mot Guds lön: evigt liv som han förtjänat.
Aposteln Paulus skriver:

Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre, han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.” (Rom 4: 24-25)

Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen,  för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt.” (Gal 4: 4-5)

tisdag 30 juli 2013

Gud behöver inte förklara varför vi skall lyda Honom, vi hör inte till den här världen, utan till Honom.


Genom Moses anger Gud i allmänna ordalag vad folket inte skulle göra, och vad de skulle göra.

Texten är inledningen till ett större sammanhang, som handlar om äktenskap och samlevnad, och andra ting som folket skulle rätta sig efter.

Här kommer den andra acklamationen. 

Ni skall inte göra som man gör i Egyptens land, där ni har bott. Inte heller skall ni göra som man gör i Kanaans land, dit jag vill föra er. Ni skall inte vandra efter deras stadgar. Mina domslut skall ni följa och mina stadgar skall ni handla noggrant efter. Jag är HERREN, er Gud.” (3 Mos 18: 3-4)

Den ena delen pekar bakåt och den andra framåt. Under slaveriet i Egypten hade de suckat och längtat efter befrielse, men de hade också sugit upp egyptiernas seder. När de slår läger vid Sinai, så dröjer det inte länge förrän de dyrkar en guldkalv, egypterna dyrkade tjuren Apis. Men inte bara deras seder kunde strida mot Guds lag, också deras lagar. Ibland stiftar hednafolk lagar som direkt strider mot Guds bud. Det hände t.ex. under profeten Daniels tid, när folket
fick befallningen att dyrka konungen, men Daniel dyrkade ingen utom Herren Gud. När de senare kom in i Kanaan så skulle de inte leva som kananéerna.

Det kan handla om områden som rörde äktenskap, samlevnad, umgängesformer, religion och moral. Det är varningar också till oss idag.

Aposteln säger:

anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.” (Rom 12: 2)
När man försökte förbjuda apostlarna att predika undervisa i Jesu namn så svarade de: 

Man måste lyda Gud mer än människor.”  (Apg 5: 29)

Gud talade till Israels folk som sin egendom.
Mina domslut skall ni följa och mina stadgar skall ni handla noggrant efter. Jag är HERREN, er Gud.” (v. 4)

En lagstiftare stiftar lagar som skyddar medborgarna, och de regler vi följer i vår vardag lyder vi för att de fungerar. Gud behöver inte motivera sin lag. Han är rättfärdighet och vi är skapade av honom.
Om de kristna säger Skriften:

Kristus ”har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar.” (Titus 2: 14)

söndag 28 juli 2013

Gud har rätt att förvänta sig lydnad för att Han skapat oss och befriat oss



Gud säger till Israel:

Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.” (2 Mos 20: 2)

Sedan räknar han upp budorden. När förbundet senare i 5:e Mosebok 5, upprepas, så inleder han med upprepa nästan exakt samma ordalydelse. 

Herren är alltså Israels Gud därför att det var han som förde dem ut ur Egypten, och därför att han är deras Gud, så har han rätt till dem, till deras liv och deras handlingar. 

Orden uttrycker också Guds allmakt. Uttåget visade att Herren är överlägsen de egyptiska gudarna. Han har också makten över naturkrafterna.  Israels Gud är den Allsmäktige. Han är mäktigare än Egypten och skapelsen.  

Vi minns att när Moses begärde av Farao att Herrens folk skulle släppas ur slaveriet så svarar Farao:

Vem är HERREN? Skulle jag lyssna på honom och släppa Israel? Jag känner inte HERREN, inte heller tänker jag släppa Israel." (2 Mos 5: 2)

Farao trodde att han var den mäktige, varför skulle han då lyda Israels Gud. De tio plågorna över Egypten blir då Guds svar. När folket tågar genom Röda havet så visar Herren Israels Gud att han har makten över skapelsen. Uttåget bevisar Guds allmakt.

Genom uttåget så blir Herren också Israels egen Kung. Gud hade varit ”Abrahams, Isaks och Jakobs Gud”, innan uttåget, men nu blev han hela folkets Gud. På den andra sidan stämmer Moses och folket upp i en lovsång i vilken man bland annat sjunger:

HERREN skall regera alltid och för evigt." (2 Mos 15: 18)

De hade varit slavar i Egypen, men nu blir det Guds tjänare.
I det 25:e kapitlet i 3:e Mosebok säger Gud:

Israels barn är mina tjänare. De är mina tjänare, som jag har fört ut ur Egyptens land. Jag är HERREN, er Gud.” (3 Mos 25: 55)

När Gud säger: ”jag är Herren, er Gud” så uttrycker han alltså att han äger sitt folk, han har rätt att härska och ge dem deras regler.
Gud behöver inte motivera varför vi skall göra si eller så. Bara det faktum att han är Gud, ger honom rätten. Det gällde inte bara Israels folk, det gäller också oss kristna hedningar idag. Men Guds lag gäller inte bara de troende. Alla människor är skyldiga att lyda Guds befallningar, vare dig man tror på honom eller ej. Alla ställs nämligen till ansvar.

Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom.” (Kol 1: 16)

Ingen människa kan frånsäga sig ansvar inför Guds heliga lag


Alla människor är skyldiga att lyda Guds befallningar, vare sig man tror på honom eller ej. Alla ställs nämligen till ansvar.

Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det
osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom.” (Kol 1: 16)

När Kristus på den yttersta dagen samlar alla folk inför sin tron så kan ateisterna Sturmark eller Dawkins inte säga: ”Men, jag är inte en av dina, och är inte skyldig att lyda dina regler”.

i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herren.” (Fil 2: 10-11)

lördag 27 juli 2013

Gud vill att Kristi Kyrka ska räcka försoningens ord vidare till världen

Många människor är oförsonade med Gud i sitt hjärta, för att man inte ser att allting är färdigt i Kristus.

Därför sänder aposteln ut oss att berätta detta för världen. Vi läser:


Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi

vägnar: låt försona er med Gud.” (2 Kor 5:19-20)

Det är vår uppgift som Kyrka och församling att berätta om hur Gud i Kristus försonat världen med sig själv genom att låta Kristus dö på ett kors och uppstå på tredje dagen till vår rättfärdiggörelse.
 

Vi är sändebud, alltså Gud manar genom oss. Gud räcker denna gåva genom det heliga dopet, genom Kristi kropp och blod i nattvarden, genom förlåtelsens ord i avlösning och genom evangeliets predikan. Låt oss därför glädja oss åt försoningens budskap och sprida detta vidare!

fredag 26 juli 2013

Guds folk skall lyda Gud för att Han är Gud



HERREN talade till Mose. Han sade:  Säg till Israels barn:
Jag är HERREN, er Gud.  Ni skall inte göra som man gör i Egyptens land, där ni har bott. Inte heller skall ni göra som man gör i Kanaans land, dit jag vill föra er. Ni skall inte vandra efter deras stadgar. Mina domslut skall ni följa och mina stadgar skall ni handla noggrant efter. Jag är HERREN, er Gud.  Ja, ni skall hålla fast vid mina stadgar och lagar, ty den människa som följer dem skall leva genom dem. Jag är HERREN.” (3 Mos 18:3ff)

Strofen ”Jag är HERREN” är själva hjärtat i vad Gud säger genom profeten Moses. Dessa ord upprepas tre gånger i texten.

I vers två är orden själva utgångspunkten, förutsättningen och grunden för vad Gud skall säga, när det i vers tre upprepas ”Jag är Herren, er Gud”, så anges orden i anslutning till vad Israel inte ska göra ” ”Ni skall inte göra som man gör i Egyptens land, där ni har bott. Inte heller skall ni göra som man gör i Kanaans land, dit jag vill föra er. Ni skall inte vandra efter deras stadgar.”  men också i anslutning till vad hon ska göra.” Mina domslut skall ni följa och mina stadgar skall ni handla noggrant efter”
 
I det tredje ledet, vers fyra, så är orden ”Jag är Herren” ramen för ramen för de välsignelser Gud ger.  

ni skall hålla fast vid mina stadgar och lagar, ty den människa som följer dem skall leva genom dem. Jag är HERREN.” (v. 5)

Låt oss se på den första delen.

HERREN talade till Mose. Han sade:  Säg till Israels barn: Jag är HERREN, er Gud.”

När Gud fört israeliterna ut ur Egypten och till berget Sinai, så ingick han i förbund med dem där. I det 20:e kapitlet i 2:a Mosebok så ger han dem sina tio budord. Han inleder där med att i den 2:a versen säga:

Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.”

Sedan räknar han upp budorden. När förbundet senare i 5:e Mosebok 5, upprepas, så inleder han med upprepa nästan exakt samma ordalydelse. 

Herren är alltså Israels Gud därför att det var han som förde dem ut ur Egypten, och därför att han är deras Gud, så har han rätt till dem, till deras liv och deras handlingar.