Rom lär inte att tron ensam frälsar, utan endast en tro
formad av kärlek.
Men hur kan kärleken finnas före eller samtidigt med tron?
Kärleken är ju en frukt av tron. Hur kan man älska en Gud man inte redan
förtröstar på? För att kunna älska måste man äga tron. Kärleken hör ju dessutom
till lagen, såsom dess kärna och sammanfattning.
Skriften lär att Kristus ensam är den som frälsar och
tron håller sig till Kristus, utan att snegla åt den egna kärleken.
”Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det,
inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig.” (Ef. 2:8, 9)
”Men eftersom vi
vet att människan inte förklaras rättfärdig genom laggärningar utan genom tro
på Jesus Kristus, så har också vi satt vår tro till Kristus Jesus, för att vi
skall stå som rättfärdiga genom tro på Kristus och inte genom laggärningar. Ty
genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig.” (Gal. 2:16)
”Men om det var av
nåd, så var det inte på grund av gärningar, annars vore nåden inte längre nåd.”
(Rom. 11: 6)
”Om rättfärdighet
kunde vinnas genom lagen, då hade Kristus dött förgäves.” (Gal. 2: 21)
”Då vi alltså har
förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus
Kristus.” (Rom. 5:1)
Läran om tron allena blev också en av den lutherska
reformationens viktigaste principer[1].
Luther skriver:
”Sofisternas lära om en tro som rättfärdiggör, om den
är formad genom kärleken, är …. ett rent fantasifoster. Ty den tro som
rättfärdiggör är den som omfattar Kristus, Guds son, och får sin prydnad av
honom, icke den som innesluter kärleken.
Ty skall tron vara viss och fast, får den icke omfatta något annat än
Kristus allena, och när samvetet ligger i kamp och ångest, kan den icke stödja
sig på något annat än denna pärla. ”[2]
[1] Den romerska katoliken Pohle
skriver: “The ‘justification by faith alone’
theory was by Luther styled the article of the standing and falling
church (articulis stantis et cadentis ecclesiae), and by his followers was
regarded as the material principle of Protestantism, just as the sufficiency of
the Bible without tradition was considered as the formal principle. Both these
principles…are not accepted anywhere to-day in their original severity, save
only in the very small circle of orthodox Lutherans. The Lutheran Church of
Scandinavia (Svenska Kyrkan, min notis) has, according to the Swedish
theologian Krogh-Tonningh experienced a silenced reformation which in the laps
of the several centuries has gradually brought it back to the Catholic view of
justification.”
[2] Luther, Martin ”Stora Galaterbrevskommentaren”
(SkeabVerbum 1991) s. 86
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar