”Detta
är det ord som kom till Jeremia från HERREN. Han sade: ’Ställ dig i porten till
HERRENS hus och ropa där ut detta ord: Hör HERRENS ord, ni alla av Juda som går
in genom dessa portar för att tillbe HERREN. Så säger HERREN Sebaot, Israels
Gud: Ändra ert liv och era gärningar, så skall jag låta er bo kvar på denna
plats. Lita inte på lögnaktigt tal som säger: ’Här är HERRENS tempel, HERRENS
tempel, HERRENS tempel ” (Jer. 7:1-4)
Till
Guds ära fanns templet och Herren själv hade välsignat det och talat om hur det
skulle se ut. Här skulle man frambära offer på brännofferaltaren, här skulle
man tillbe Herren. I det innersta av templet fanns förbundsarken bestruken med
guld innehållande Mose lagtavlor, Arons stav och en skål med manna. Templet
skulle betjänas av präster och leviter. På Sions berg i den vackra staden
Jerusalem stod det, som en vacker smaragd i solens glans.
Till
Herrens eget tempel hade skaror av gudstjänstfirande judar tågat upp, glada och
förväntansfulla inställda på att tillbedja Herren.
Borde
inte Herren Gud vara glad? Borde inte Herren välsigna dem istället för att
varna?
”Ställ
dig i porten till HERRENS hus och ropa” säger Gud till profeten Jeremia. Alltså,
ställ dig på en plats där ingen kan undkomma dig och ropa så att alla hör.
Han
skulle inte ropa vad han själv tyckte och ansåg, för det är inte säkert att
Jeremia såg det Herren Gud såg, Jeremia
kanske var glad över den religiösa väckelsen i landet när mängder av
gudstjänstfirande tågade mot templet. Nej, han skulle ropa:
”Hör
HERRENS ord, ni alla av Juda som går in genom dessa portar för att
tillbe HERREN. Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ändra ert liv och era
gärningar”.
Vi
har så lätt att se fel hos andra.
Samhället är sjukt, utanför är det ont och mörkt, de andra är avfallna,
folk bryr sig bara om sitt eget. Gud talar i texten till sitt eget folk,
till dem som kom för att tillbe Honom.
Ӏndra
ert liv och era gärningar”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar