Förändring utifrån eller inifrån?

Vad hade hänt i Juda land eftersom profeten Jeremia blev kallad att ställa sig vid porten till Guds tempel framför skaran som var på väg till templet för att fira gudstjänst?

Jeremia blev kallad av Gud 627 f. Kr. Men låt oss gå tillbaka ett halvt sekel före detta, till konung Manasses tid.  Manasse regerade i Juda i 55 år. Han var en de värsta kungar Guds folk haft. Det var en ond människa som ledde en helt korrumperad regering. Det blev ett halvt sekel av andligt och moraliskt mörker för Juda land. Manasse införde dyrkan av hedniska avgudar. Hela samhällen förföll till sexuella orgier, man hade tempelskökor och man byggde helgedomar år de hedniska gudarna Baal och Aseran. Man importerade häxor och trollkarlar från Öst. Folket förslavades med magi, vidskepelse och fruktan. Manasse tog till och med sin egen nyfödde son och offrade honom som ett brännoffer på ett altare helgat åt avguden Molok.

Men detta var alltså långt före profeten Jeremia blev profet. Konung Manasse dog och efterräddes av sin son Amon som regerade i två år och efterträddes i sin tur av sin son som hette Josia. Nu är vi framme vid den tid Jeremia verkade. Nu började något hända i Juda. Josia fann Davids Gud när han var 16 år. Som tjugoettåring, när han regerat i Israel i 13 år, (han blev kung som åttaåring) påbörjade han en reform i Juda.

Josia började rensa ut avgudabilderna ur Juda land. Han for personligen runt i hela landet och såg till att alla helgedomar och avgudabilder åt Baal och Asera bröts ner. Han förstörde platserna där man offrat åt Molok. I sitt 18: e regeringsår, alltså när konung Josia var 26 år, så satte han igång med att reparera och göra i ordning Guds tempel. Under arbetet fann prästen Hilkia Lagboken, alltså de fem moseböckerna, som varit bortglömda under många år. När kungen fick Guds Ord uppläst för sig blev han bestört när han förstod Guds undervisning. Han samlade hela folket i templet och lät Guds Ord bli uppläst för dem och man ingick i ett förnyat förbund med Herren Gud.

Det är alltså under denne gudfruktige kung Josias tid som profeten Jeremia verkar. Han blev kallad av Gud till profet ett år efter att Josia börjat rensa upp i Juda land och verkade fram till dess Juda fördes i fångenskap i Babel 586 f. kr.

 Allt började se ganska bra ut för ögonen. Avgudabilderna togs bort, man offrade återigen till Herren Gud, man sjöng lovsånger och bad till Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Man gjorde så småningom templet fint igen. Man lyssnade till Guds Ord. Vad var egentligen fel?

Kan det vara något fel, fast religionen rullar på? Fast man är en del i det religiösa systemet? Kan något var fel, fast man bär sin kristna fasad, fast man tar sig till kyrkan?

Uppenbarligen kunde det för Juda land och Jerusalem. Annars skulle inte Gud genom profeten Jeremia säga:

” Ändra ert liv och era gärningar, så skall jag låta er bo kvar på denna plats. Lita inte på lögnaktigt tal som säger: ”Här är HERRENS tempel, HERRENS tempel, HERRENS tempel.”(Jer 7: 3, 4)

Att ta bort avgudarna från landet, från templet, från byarna och husen, tar inte bort dem från hjärtat. En kung kan reformera ett land, men bara Guds Ande kan reformera ett hjärta. ”Ändra ert liv.”

Gud vill inte bara skrapa på ytan, han vill bo i våra hjärtan och förändra våra liv. Man ska inte bara ställa sig frågan: ”Går jag till kyrkan? Läser jag Bibeln? Tar jag Herrens heliga nattvard? ” Man behöver också ställa sig frågan. ”Hur har jag det med Gud? Hur är min relation till Honom?”