Hur Gud kan förvandla klagan till ånger och bön

Då sände HERREN giftiga ormar bland folket, och de bet folket och många i Israel dog. Då kom folket till Mose och sade: "Vi har syndat genom att vi talade mot HERREN och mot dig. Bed till HERREN att han tar bort dessa ormar från oss." Och Mose bad för folket. HERREN sade till Mose: "Gör dig en orm och sätt upp den på en påle. Den som har blivit ormbiten och ser på den skall leva." Mose gjorde då en kopparorm och satte upp den på en påle. Om någon blev biten av en orm, fäste han blicken på kopparormen och fick leva. (4 Mos 21:6ff)

Det är ganska vanligt med ormar i öknen. Men nu kommer det ormar i en sådan mängd att folket förstod att det inte var en vanlig sak. På samma sätt hade Gud skakat Egypten genom att sända grodor, gräshoppor och allt möjligt över dem i en sådan mängd att det blev outhärdligt.

De hade klagat över den välsignelse Gud sänt från himlen, manna, en maträtt som i 2 Mos 16:31 beskrivs att ”det liknade korianderfrö och var vitt och smakade som tunna kakor med honung.”. Nu fick de förbannelse från öknen, ormar som bet dem och det står att många i Israel dog. De hade fått liv i mannats form, men klagade, nu skördar de död när giftormar angriper dem.

Men plågan fick en effekt på folket. Vi läser: ” Då kom folket till Mose och sade: "Vi har syndat genom att vi talade mot HERREN och mot dig.”

Känner vi inte igen orden? Låter de inte som ett eko av den förlorade sonens ord, när han till slut kom hem från sina syndiga äventyr?

”Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. ” (Luk. 15:18)

Men den förlorade sonen kom inte på bättre tankar förrän han blev illa behandlad som grisskötare.

Vi läser om honom:

”Men när han hade gjort slut på allt, kom en svår hungersnöd över det landet, och han började lida nöd.  Då gick han bort och slöt sig till en av inbyggarna där, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. Han skulle gärna ha velat äta sig mätt på de fröskidor som svinen åt, men ingen gav honom något.  Då kom han till besinning och sade: Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här håller jag på att dö av svält.” (Luk. 15:14-17)

På samma sätt kom Israels folk inte till besinning förrän giftormarna började bita dem så att många dog. Ofta behöver Guds lag visa oss på våra synder, plåga våra samveten och anklaga oss, innan vi förstår att falla ner för Gud och bekänna vår synd.

Hur mycket ska Gud behöva sända över oss innan vi slutar klaga och istället faller ner på våra knän och bekänner vår egen synd och tackar honom för det manna han redan ger oss.