Syns det på dig?

En bekant hade varit soldat i främlingslegionen. Han berättade att det han varit med om påverkade hela hans liv, han kunde vakna med ett ryck på natten av att han trodde att han var mitt uppe i en strid. Han hade blivit spänd och lite aggressiv. En annan hade äntligen hittat sitt livs kärlek. Han hade förändrats. Man såg det på ansiktet. Han var inte längre blyg, utan glad och tittade folk i ansiktet när han talade med dem. Vi påverkas av händelser och man kan nästan se det i ansiktet på folk. Barn är de som har det svårast att dölja vad de varit med om. Det syns ofta i deras ansikten, om de varit i skafferiet och knyckt någon kaka, eller om de tänkt att busa med farfar.

Vi minns att Moses var uppe på Sinai berg och talade med Gud ansikte mot ansikte. Det syntes på honom. Det står att ”hans ansiktes hy strålade, därför att han hade talat med HERREN.” (2 Mos 34: 29) Han var tvungen att hänga en slöja över ansiktet därför att strålglansen gjorde att folk blev rädda för att komma nära honom (2 Mos. 34: 30ff.) När Stefanus blev förhörd av Stora Rådet, innan

Annandag Jul minns vi St Stefanus

han stenades, så står det att ”Alla som satt i rådet fäste ögonen på honom och såg att hans ansikte var som en ängels.” (Apg 6:15)

Hur är det med dig och mig? Genom det glada budskapet om Jesus Kristus har vi visshet om våra synders förlåtelse, vi vet att vi har evigt liv i honom. Syns det i våra ansikten? Kan folk se det i våra ansikten?

Om man inte ser det i våra ansikten, går det att se i våra liv? Lever vi som om vi är glada för att vi har en Frälsare i Jesus Kristus?