Församlingen är ingen mänsklig uppfinning

När Kristus vandrade här på jorden kunde man vända sig direkt till honom. Men han säger att han inte ska lämna oss ensamma. Han skulle sända sin Ande till Kyrka. Det gör han i Joh 20: 23 när han andas på sina lärjungar.

Det gjorde han i Apostlagärningarna när Anden kom på pingsten till församlingen. Och Anden stannade kvar. Anden finns där hans församling finns. Anden föll aldrig på individer, utan alltid på församlingen gemensamt.

Denna församling där Anden finns genom evangelium i Ordet, dopet, och nattvarden, har också rätt att tillsäga den som ångrar sina synder förlåtelse. Och då är den förlåtelsen lika giltig som om Kristus själv uttalade den. ”Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden”
”Allt vad ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad ni löser på jorden skall vara löst i himlen.” (Matt 18: 18)

Församlingen är ingen mänsklig uppfinning. Församlingen är Guds egen instiftelse.

Skriften säger:

”Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den, för att helga den, sedan han renat den genom vattnets bad, i kraft av ordet. Ty han ville ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck eller skrynkla eller något annat sådant. Helig och fullkomlig skulle den vara.” (Ef. 5: 25-27)

”Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste.” (Kol 1: 18)

”Guds hus… är den levande Gudens församling, sanningens pelare och grundval.” (1 Tim 3: 15)