"Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från alla folk
under himlen. Och när dånet hördes samlades folkskaran, och alla blev mycket
uppskakade, eftersom var och en hörde sitt eget språk talas. Häpna och förundrade sade de: "Är de
inte galiléer, alla dessa som talar? Hur
kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål? Vi som är parter, meder eller elamiter, vi
som bor i Mesopotamien, Judéen eller Kappadocien, i Pontus eller Asien i
Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller Libyen åt Cyrene till eller är
inflyttade främlingar från Rom, vi som
är judar eller proselyter, kretenser eller araber - vi hör dem tala på vårt
eget språk om Guds väldiga gärningar." (Apg 2:5ff.)
Vi människor
är ju väldigt sensationslystna. Och när vi läser berättelsen om pingsten är det
lätt att vi fastnar vid just den yttre sensationen. Tänk om man kunde vart med
där och hört stormen och sett eldstungorna och bevittnat det fantastiska
språkundret!
Men istället för att se på förpackningen så ska vi se på
innehållet. Visst var det fantastiskt det som skedde. Det var ju Gud själv som
visade att allt kom från Honom, att församlingen var Hans skapelse. Men vad var
det egentligen som kom ur hela skeendet. Svaret är:
"vi hör dem tala Guds väldiga gärningar."
De talar inte
om människors väldiga gärningar. De talar inte om vad vi ska göra för att bli
heliga, de ger inte Guds lag som Moses på Sinai. Nej de talar Om Guds väldiga
gärningar. De talar om vad Gud gjort.
Vad är det för
väldiga gärningar?
Psalmisten
säger:
"genom väldiga gärningar ger hans högra hand
frälsning." (Ps.20:7)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar