Från tvivlare till bekännare

”Åtta dagar därefter samlades hans lärjungar igen där inne, och Thomas var med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er." Sedan sade han till Thomas: "Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!" Thomas svarade honom: "Min Herre och min Gud!" Jesus sade till honom: "Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser." Många andra tecken, som inte är nerskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn.” (Joh 20: 26-31)

När Thomas hade uttryckt sitt tvivel. ”Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka fingret i hålen efter spikarna och inte får sticka min hand i hans sida, så kan jag inte tro." (Joh. 20: 23), då hade Jesus inte varit närvarande. Men Jesus visste vad Thomas hade sagt till dem. Jesus erbjuder honom att kontrollera bevisen precis så grundligt som han vill. Det är som om Jesus ville säga honom: ”Det är jag som hängde på korset. Det är ingen annan än han som man genomborrade med ett spjut genom hjärtat. Jag är här, Thomas. Jag vet om dig. Tvivla inte, utan tro!” 

De andra var redan övertygade och nu, vinner Kristus också den sista tvivlande i lärjungaskaran.

”Thomas svarade honom: "Min Herre och min Gud!" (v. 28)

Så avger Thomas den största trosbekännelsen vi har i nya testamentet.  Maria från Betania hade sagt: ”jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen.” (Joh 11: 27) Petrus hade sagt till Jesus ”du är den levande Gudens Son” (Matt 16: 16) och Thomas säger till Jesus, ”min Herre och min Gud!”