Ärad av Gud eller av människor

De fariseiska judarna hade hedersplatserna längst fram i synagogorna, väl synlig för den övriga församlingen. Man var noga med bönetimmarna. Det religiösa jaget blir förstås mer nöjd av att överraskas av bönetimmen mitt i en folkmassa eller på torget och där stå och recitera de långa bönerna ur psaltaren än att överraskas av bönetimmen bakom hemmets stängda dörr, där bara Gud ser.

"De har fått ut sin lön.", säger Kristus.

Vad för lön detta är anger Kristus i Joh.12:43:

"De ville hellre bli ärade av människor än av Gud."

Bönen, som är trons samtal med Gud, riktar sig ju till Gud och ingen annan. När man börjar tänka på dem som lyssnar till bönen istället för den man ber till så har bönen förändrats till en sorts uppvisning. Hur skulle vi reagera om någon tilltalade oss men tittade åt ett helt annat håll? Vem talar man till?

Attityden avslöjar hjärtat. Om Gud är vår Far och vi talar till honom så är det honom vi har i hjärta och tanke. Det är därför vi brukar blunda och böja våra huvuden när vi ber, för att fokusera på honom.

Den ros som är levande och frisk har rosenbladen knappt utvecklade så att insidan, kalken, bara blottas för solen.  När rosen vissnat har rosenbladen vikts ut så att kalken blottas.