Hela tiden
hotar det religiösa spöket med all sin präktighet att förvandla den horisontala
förbindelsen mellan Fadern och barnen till ett tomt vertikalt skådespel.
Därför
undervisar Kristus idag om den rätta bönen. Han gör det genom att först tala om
hur den inte skall se ut.
"När ni ber skall ni inte vara som hycklarna. De älskar
att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att synas av människor. Amen
säger jag er: De har fått ut sin lön."
(Matt 6:5)
Felet var inte
att de stod och bad. Det var det vanliga sättet för juden att be. Felet var
inte heller att de bad offentligt, att be när andra såg det. Det gjorde Kristus
själv under hela sitt liv så att vi i nya testamentet har flera av hans böner
nedtecknade av lärjungarna som var åhörare. Nej, felet hos hycklarna ligger i
orden:
"De älskar att stå och be i synagogorna och i
gathörnen för att synas av människor."
Fromheten är
något mellan oss och Gud. Det är inget vi skall skörda äran för av människor.
Det handlar om varför man ber. Ber vi för de människors skull som hör eller ser oss? Eller ber vi för att
vårt hjärta drivs av kärleken till Gud, av vår nöd och vår tro på hans nåd? I
det senare fallet bryr vi oss inte så mycket om dem vi har runt omkring oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar