"En sabbat undervisade Jesus i en av synagogorna. Där fanns en kvinna som hade haft en sjukdomsande i arton år. Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig. När Jesus såg henne, kallade han henne till sig och sade till henne: "Kvinna, du är fri från din sjukdom", och så lade han händerna på henne. Genast rätade hon på sig och prisade Gud. " (Lukas 13: 10ff)
Jesus kallade henne till sig, inte för att hon förtjänade det, utan för att hon behövde det. Vad hade hon gjort för goda gärningar? Vad hade hon att berömma sig av inför Gud? Vad kunde hon ge Jesus? Ingenting. Men Jesus talade till henne, rörde henne med sin hand, och hon blev frisk.
Du och jag är ovärdiga inför Gud, vi har syndat, vi har handlat fel, vi är skyldiga, ändå kallar han oss genom evangelium. Han sträcker ut sin hand genom dopet och nattvarden och rör oss, rent fysiskt, men också andligt.
På korset har Jesus burit vår skuld och straffats för våra synders skull. Gud vill att vi ska tro att våra synder är förlåtna genom Jesus Kristus vår Herre och Frälsare. Han räcker den gåvan till oss genom sitt Ord.
I ett ögonblick var hon löst från den sjukdom som plågat henne i 18 år. I ett nu skedde helandet. I det ögonblick vi tror våra synders förlåtelse genom Kristus, i det ögonblicket är vi upptagna till Guds barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar