"En sabbat undervisade Jesus i en av synagogorna. Där fanns en kvinna som hade haft en sjukdomsande i arton år. Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig. När Jesus såg henne, kallade han henne till sig och sade till henne: "Kvinna, du är fri från din sjukdom", och så lade han händerna på henne. Genast rätade hon på sig och prisade Gud. " (Lukas 13: 10ff)
”När Jesus såg henne, kallade han henne till sig”. Det var inte hon som tog initiativet, utan Jesus. Det var han som sökte upp henne.
Jesus ”sade till henne: "Kvinna, du är fri från din sjukdom", och så lade han händerna på henne. Genast rätade hon på sig och prisade Gud.”
Det står inget om hennes tro. Jesus kräver ingen tro som förutsättning för helandet. Jesu helande är ögonblickligt. Det sker inte gradvis. Genast rätade hon på sig och prisade Gud. Jesu helande är också fullkomligt. Hon är på ett ögonblick helt frisk. Det är inte så att det ska ta fjorton dagar.
Efter att ha varit böjd i 18 år, så kan hon räta sin rygg, först ser hon Jesus och sedan folket.
Är inte det en underbar bild på frälsningen? Innan vi möter Jesus så går vi och stirrar ner i dammet, ner i det jordiska. När Jesus kommer in i våra liv, så rätas våra ryggar ut. Vi ser honom genom evangelium, vi förstår att Gud älskar oss för Kristi skull och så fattar vi kärlek till alla andra människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar