Till och med en icke-troende kan med sitt förnuft förstå att Bibeln är sann

”Men den här hopen som inte känner lagen, den är förbannad” (Joh 7:49)  säger de.

Fariserna, de skriftlärde och Stora Rådet gjorde anspråk på monopol över sanningen. Men det fanns en i deras krets som hade börjat tänka i andra banor.

”Nikodemus, han som tidigare hade kommit till Jesus och som var en av dem, sade: "Inte dömer väl vår lag någon utan att man först hör honom och tar reda på vad han har gjort?" (Joh. 7:50, 51)

Nikodemus hade själv varit farisé, men han hade mött Kristus och blivit en troende. Han försöker tala fariseerna tillrätta.  Om Kristi förkunnelse verkligen var fel, så kunde var och en pröva den.

Fariseerna menade att andliga ting bara kunde förstås av andliga människor, som de själva. Huruvida de var andliga eller ej är en annan sak. Nikodemus påkallar en yttre prövning. Om vi skulle ta fram lagen, moseböckerna, och höra honom så skulle var och en kunna avgöra om det han säger är korrekt.

Det är sant att det finns en sida av Guds Ord bara kan förstås av andliga människor.

”En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.” (1Kor.2:14)

Men detta handlar om den innerliga gemenskapen med Frälsaren och kännedomen om Honom genom tron. Denna kännedom ges enbart av Guds Ande genom Ordet. Men Ordet har också en yttre klarhet. Alla kan se vad GT:s profetior säger om Kristus, alla kunde se Hans underverk, alla kunde bedöma Hans rättfärdiga liv. Låt det komma till en prövning.

Till och med en hedning kan se och bedöma vilken kyrka som håller sig till Skriften, med lite bibelkunskap.