Det faktum att Gud älskar oss, och inte har glömt oss,
förändrar inte det faktum att det finns ett avstånd mellan honom och oss,
att vi flytt från honom och behöver försona oss med honom. Hur går det då till
att människan förlikar sig med sin Skapare?
Vi tänker ofta omedelbart på det som ligger närmast till
hands. Det är ju mig det är fel på, det är ju jag som syndat. Gud har ju inte
gjort något fel, han är och förblir alltid helig, rättfärdig och god. Därför
måste jag omvända mig till Gud för att han ska ta emot mig, för att Gud ska
återgå full gemenskap med mig. Och så tänker man ut allehanda metoder och vägar
för att först försöka göra sitt eget liv rätt. Jag borde bli sådan, jag borde
göra si eller så, jag måste rena mig, helga mig, då kanske.
Men Guds väg är precis den motsatta. Gud säger genom
profeten:
”Jag har utplånat
dina överträdelser som ett moln, dina synder som en sky. Vänd om till mig, ty
jag har återlöst dig.” (Jes. 44:22)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar