Den andra krökta ryggen

  ”En sabbat undervisade Jesus i en av synagogorna.  Där fanns en kvinna som hade haft en sjukdomsande i arton år. Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig. När Jesus såg henne, kallade han henne till sig och sade till henne: "Kvinna, du är fri från din sjukdom", och så lade han händerna på henne. Genast rätade hon på sig och prisade Gud. Men synagogföreståndaren blev upprörd över att Jesus botade på sabbaten, och han sade till folket: "Sex dagar skall man arbeta. Kom därför och bli botade på dem och inte på sabbaten."  (Lukas 13:10ff.)

 Finns det något klandervärt, finns det något ont i att en kvinna blir frisk efter arton års sjukdom? Spontant tänker vi att det måste vara omöjligt att finna något sådant. Men det finns inga goda verk som inte satan vill förmörka, försmäda och förvrida.

Texten säger:

”Synagogföreståndaren blev upprörd över att Jesus botade på sabbaten, och han sade till folket: "Sex dagar skall man arbeta. Kom därför och bli botade på dem och inte på sabbaten." (v.14)

Ingen ifrågasätter helandet, ingen ifrågasätter Guds ingripande, att kvinnan varit sjuk i arton år och nu genom Guds under är frisk, ingen ifrågasätter Jesu makt att hela och upprätta människor.  Vad som ifrågasätts är att det är på fel dag, det är formen, tidpunkten.

Kan satan inte rycka bort gåvan, ta bort gåvogivaren, så hittar han andra angreppspunkter. Om den onde inte lyckas med att ta bort frälsningen ur våra hjärtan, vår store Frälsare, vår förtröstan på honom, så sår han andra frön till missnöje i våra hjärtan. Å, vilken dålig musik, vilken dålig form, och se hur de ser ut, de kristna, det där kunde vara bättre eller det där. Istället för att glädje oss över det stora och fantastiska vi äger i det rena evangeliet, så får han oss fixerad på detaljer som är totalt oväsentliga. Den onde vill inte få oss att behålla glädjen över det som är värt att glädjas över, han vill få oss att gå och muttra för jämnan.

Annat är det med kvinnan: ”Genast rätade hon på sig och prisade Gud”.

När vi är nyförälskade så är vi blinda för detaljer, och tur är väl det. Då glömmer vi bort strumpor och uppfällda toalock. Men när vi varit gifta ett tag så kan man bli väldigt lättirriterad på smådetaljer. Det kan i längden bli förödande. Man glömmer plötsligt allt bra.

Det finns inte bara en krympling i berättelsen utan två. Synagogföreståndarens rygg är rent andligt så krökt att han inte kan lyfta upp sin blick och se varken Gud eller medmänniskan. Det enda han ser är sin egen fariséiska agenda. Det här sker ju inte efter mina premisser. Det är fel. Låt oss räta på våra ryggar och se bortom vår egen lilla agenda över hur vi anser att saker och ting ska vara och se Gud, vem han är, hur Gud är, allt han skänker oss i sin Son Jesus Kristus vår Frälsare, och se runtomkring oss på alla våra syskon, som precis som jag själv fått så mycket, som han frälsar och förlåter, genom korset, genom Frälsarens uppståndelse.