Fariséerna stannade vid bördorna, vid oket, vid lagen, och fortsatte inte att tala om Messias, som sonar synd, utplånar skuld, som tar straffet och som förlät en helt värld genom sitt offer på korset.
Det fariseiska oket tar sig ständigt nya gestalter. Dagens prydliga fariséer talar inte så mycket om Mose lagar, det blir mer tal om omsorg, att leva ett fromt och bönerikt liv, att värna de kristna värderingarna, mer tal om att kristendomens kärna egentligen är att vara snäll och vänlig, att bry sig om och kämpa för fred och rättvisa. Även om det låter fint och tidsanpassat så är det fortfarande bara Lag. Man kallar det socialt evangelium, men det handlar fortfarande bara om vad vi skall och borde göra för att Gud skall vara nöjd med oss.
På så sätt fortsätter de moderna fariséernas att binda ihop bördor. Det blir bara ett tungt ok, om man inte samtidigt visar på Kristus, på korset, på nåden: på den sanningen att Gud tar emot kärlekslösa, ofromma och ohelgade människor p.g.a. Jesus allena. Dessutom visar det sig att lagens väg inte håller, inte ens när den utövas av dess ivrigaste förespråkare:
efter deras gärningar skall ni inte handla. Ty de talar men handlar inte.
Lagens förespråkare faller själv i ljuset av lagen. Av flera skäl. Jakob nämner ett:
" den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt. "(Jak.2:10)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar