Ett annat skäl till varför vi har svårt för att ständigt leva i lovprisning och tacksägelse av Gud är att vi är mer inställda på att njuta av Guds välsignelser än att glädjas åt den Gud som gett och ger oss alla dessa välsignelser.
Luther, som alltid uttryckte sig dråpligt, sade en gång:
”Om vår himmelska Fader inte vore så frikostig, när han delar ut sina gåvor, så skulle vi vara honom mer tacksamma. Om han, t.ex., lät oss födas med bara ett ben eller en fot och lite senare, kanske i sjuårsåldern, gav det andra benet, och sen i fjortonårsåldern gav oss en hand och den andra handen i tjugoårsåldern, så skulle vi uppskatta Guds gåvor och förtjänster högre, och då skulle vi vara mer tacksamma.”
Vi kanske inte är tacksamma för att vi har så mycket. Vem i dagens västerländska samhälle bekymrar sig för mat och kläder? Vi tar så mycket för givet.
På Davids tid hade man gått igenom mycket problem med krig och elände. När han frambär sin tacksägelse, så hade de lärt sig att inte ta allt för givet. De erkände att Gud är Herre över allting och att han ger oss allting. Det är därför han säger:
”Rikedom och ära kommer från dig, du råder över allt, och i din hand är kraft och makt. Det står i din hand att göra vad som helst, stort och starkt. Så tackar vi dig nu, vår Gud, och lovar ditt härliga namn.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar