Davids nyckel

Kristus säger till församlingen i Filadelfia:

”Så säger den Helige och Sanne, han som har Davids nyckel, han som öppnar så att ingen kan stänga, och stänger så att ingen kan öppna: Jag känner dina gärningar. Se, jag har låtit en dörr stå öppen för dig, en dörr som ingen kan stänga, ty din kraft är ringa och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn.” (Uppb. 3: 7, 8)

Gud presenterade sig för Israels folk i Jesajabokens 43:e kapitel:

”Jag är HERREN, er Helige” (Jes. 43:15)

Kristus presenterar sig för församlingen som den Helige och Sanne, och gör därmed anspråk att vara den Gud som församlingen och alla kristna tillber och tro på.

Han säger att han är den som ”har Davids nyckel, han som öppnar så att ingen kan stänga, och stänger så att ingen kan öppna.” (.v. 7)

Uttrycket Davids nyckel är hämtat ifrån Jesaja 22, där vi läser:

”På den dagen skall jag kalla på min tjänare Eljakim, Hilkias son. Honom skall jag klä i din dräkt, spänna på ditt bälte och lägga din myndighet i hans hand, så att han blir en far för Jerusalems invånare och för Juda hus. Jag skall ge honom nyckeln till Davids hus att bära. När han öppnar skall ingen kunna stänga, och när han stänger skall ingen kunna öppna.” (Jes. 22:20 - 22)

Eljakim gavs nyckeln till Davids hus under kung Hiskias tid att bära med ett snöre över axeln. Davids hus innehöll Juda kungars alla skatter och där sammanträdde också rådsherrarna. Nyckeln symboliserade alltså den styrande och ägande makten i riket.  Den som med nyckeln bestämde vem som skulle gå in och ut, hade alltså makten i sin hand. Nu lär Skriften att Kristus som kung David ättling och tronens rätta arvtagare enligt löften har nyckeln till det nya Gudsriket och härskar i konungsligt majestät från den himmelska tronen.

Till församlingen i staden Filadelfia i Turkiet, en gyllene ljusstake vid vilken Kristus fanns försäkrar han alltså att det är han som har ”Davids nyckel, han som öppnar så att ingen kan stänga, och stänger så att ingen kan öppna”. Det är alltså inte Dionysanhängarna eller judarna som hade makten, utan den utlovade Messias. Det tröstar han församlingen med.