Kampen i den troendes själ

Har en köttslig människa sin glädje i Guds Lag så att han vill det goda? Nej.  Men Paulus säger:

”Till min inre människa glädjer jag mig över Guds Lag” (Rom 7:22)

En sådan glädje över Guds Lag har bara Guds barn. Guds barn kan med psalmisten säga att de ”har sin glädje i HERRENS undervisning (eller lag) och begrundar hans ord dag och natt” (Ps.1:2)

Paulus talar om en inre människa, som är inget annat än den andliga naturen, anden i den kristne, den pånyttfödda naturen, det nya jaget. Hans glädje i lagen kommer av en kärlek skapad av den helige Ande. Utan den helige Ande kan vi varken älska Lagen eller det som är rättfärdigt.

Men ett Guds barn är också medvetet om, att det finns en lag eller princip i hennes inre som driver honom bort från Guds lag: köttet.

Paulus skriver:

”men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar.” (v.23)

Det finna alltså två lagar, krafter eller principer som kämpar i den troendes person, på liv och död om hennes själ. Aposteln blir i denna beskrivning en krigare. Men han är inte besegrad så länge han inte besegras eller ger upp inför köttet.

Paulus är inte en svag kristen utan en mycket helgad man. Ingen har på ett mer målande sätt beskrivit den som tar det allvarligt med synden. 

”Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds Lag, med köttet tjänar jag syndens lag.” (Rom 7:25)