Paulus säger några ord som förbluffar många kristna: ”Vi vet att lagen är andlig, men själv är jag köttslig, såld till slav under synden. Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar det gör jag.” (Rom. 7: 14,15)
Hur kan en kristen säga så? Han har ju själv i kapitel 6 vers14 sagt: ”Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden.” Och i vers 17,18 i samma kapitel säger han:
”Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni har blivit överlämnade åt. Nu är ni slavar under rättfärdigheten , sedan ni har befriats från synden.”
Hur kan nu Paulus i det 7:e kapitlet och den 14:e versen säga:
”själv är jag köttslig, såld till slav under synden”?
Romkatolikerna och pietisterna är helt klara med hur man skall förstå texten. Man säger att Paulus omöjligen kan prata om sig själv som kristen. Han måste beskriva sig själv hur han såg ut innan omvändelsen. ”så ser inte en kristen ut” säger man.
Är det verkligen så?
Svar
För det första så talar Paulus i nutid i hela sammanhanget: ”själv är jag köttslig, såld till slav under synden”. Hade han velat beskriva sig själv hur han var tidigare så borde han ha skrivit: ”själv var jag köttslig, såld till slav under synden”.
Men låt oss se på texten om Paulus beskriver en kristen människa eller om han beskriver en helt oomvänd person.
Låt oss börja med vers 14.
”själv är jag köttslig, såld till slav under synden”
Så talar en andlig människa. Han vet att han är köttslig och det grämer honom, han är missnöjd med det tillståndet och han hatar sig själv för detta, men prisar Guds Lag. Så uttrycker sig inte en oomvänd person. Den oomvända människan tror tvärtom att han är andlig och är nöjd med sig själv. Den oomvända människan vill inte erkänna att han är bunden av synden. Tvärtom vill man gärna skryta om sin frihet.
I den 15:e versen säger han:
”Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag”.
Paulus talar också här som en andlig människa. En andlig människa ser det som är gott, men han erkänner också att han inte gör det som han önskar. Hans handlande är alltså inte illvilligt och med ont uppsåt. Även fast jag väljer det goda så gör jag det onda.
Men den köttsliga oomvända människan, ser efter det onda. Hon gör det onda med sin vilja, inte mot sin vilja. Hon både väljer det onda och gör det onda. Men Paulus säger att han hatar det onda. Så säger inte en köttslig människa. I Psalm 36:4 beskrivs en oomvänd människa:
”Han vill inte göra det som är förståndigt och gott.” (Ps. 36:4)
(Fortsättning på bloggen följer i morgon, alla svar finns inte i denna enskilda blogg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar