Tjänster och gentjänster ?

Kristus hade tidigare talat till gästarna, nu vänder han sig till värden. Man brukar säger: ”bit inte den hand som föder dig”, men det är precis vad Kristus gör.

Men för Kristus har det ingen betydelse. Han är mer intresserad av människors själar, än den mat han får serverad, än den bordsgemenskap fariseen kunde erbjuda, den ära han kunde få av att finnas i hans hus.

För honom var detta livet som en vindfläkt, han är Guds evige Son, han är Skaparen av himmel och jord, och han talar bortom det timliga, bortom den goda andan vid borden och maten i magen. Han talar rakt in i värdens hjärta, och in i ditt och mitt hjärta.

”När du bjuder på middag eller kvällsmål, bjud då inte dina vänner eller bröder eller släktingar eller rika grannar.” (Lukas 14:12)

Innan nu någon protesterar att Jesus inte kan mena vad vi tror han menar, för att då skulle de vara slut med alla familjehögtider, födelsedagskalas och släktkalas, så kanske vi ska se vad han talar om.

I orden om mannen som tappade oxen i brunnen, så kommer Kristus åt det hjärta som sätter det egna före medmänniskan, i orden om de främste platserna vid festen kommer Jesus åt hjärtat som sätter det egna anseendet och äran först. När Kristus talar om att vi hellre skall bjuda ” bjud fattiga och krymplingar, lama och blinda.”, så kommer Kristus åt det hjärta som bara gör goda gärningar för att själv vinna jordiska fördelar, jordiskt beröm. Dessa kunde inte bjuda igen, de kunde inte belöna dig, de kunde bara ta emot. Kristus säger:

”Salig är du då, eftersom de inte kan ge dig något tillbaka."

Han söker komma åt det hjärta som är så förtjust i berömmet att det drivs till goda gärningar av berömmet, inte av kärleken till Kristus. Denna kraft, lusten till egen belöning, är det Kristus träffar med sina ord i dagens text.

Vi tänker: ”Kanske de bjuder tillbaka, och du får din belöning.” (v. 12)

Han kommer också åt vår tendens att alltid göra det som är smidigt, som medför minst bekymmer, som inte ändrar våra vanor och rutiner.

Det går inte att bortförklara texten som en överdrift från Jesus. Om vi tycker den är besvärlig, så visar den ännu tydligare hur djupt belöningstanken sitter i våra hjärtan. Jesu ord är radikala, därför att vår synd sitter djupt.