Även om Hanna var gammal, så var hon inte gammal därför att hon:
”Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag.”
Jag ska förklara varför:
Vi läser i Psaltaren:
”Salig är den som inte följer de ogudaktigas råd och inte går på syndares väg eller sitter bland bespottare utan har sin glädje i HERRENS undervisning och begrundar hans ord dag och natt. Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, vilket bär sin frukt i rätt tid och vars blad inte vissnar.” (Ps 1:1 - 3)
Hanna framstår inte som en gammal livstrött människa som vissnade.
Profeten Jesaja säger:
”Han ger den trötte kraft och ökar den maktlöses styrka. Ynglingar kan bli trötta och ge upp, unga män kan falla. Men de som hoppas på HERREN får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De skyndar i väg utan att mattas, de färdas framåt utan att bli trötta.” (Jes. 40:29 - 31)
Till det yttre var Hanna en gammal kvinna, men i sitt inre var hon en ung kvinna fylld av liv och glädje, därför att hon ägde allt sitt hopp i Herren. Den som vill söka ungdomens källa ska vända sig till Kristus. Aposteln Paulus skriver:
”Även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag. Ty vår nöd, som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss på ett oändligt rikt sätt en härlighet, som väger tungt och varar i evighet. Vi riktar inte blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Ty det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt. ” (2Kor. 4:16 - 18)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar