Berättelsen om Jesu besök vid fariseens fest fortsätter med att beskriva hur Jesus iakttar hur gästerna ansträngde sig för att få de förnämsta platserna, det vill säga platser närmast värden, som satt i centrum och de mest ansedda (Lukas 14: 7) Kristus sitter och betraktar dem, inte för att se vad för kläder de har på sig, var de var ifrån, vilka jobb de hade, hur de såg ut. Nej, det han ser i deras handlande var de har sin strävan och längtan. Skriften säger: ”där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara.” (Luk. 12: 34 )
Deras strävan fanns vid hedersplatserna. Deras längtan är att äga människors anseende, att bli ärade av människor. Lukas berättar att Kristus på två andra ställen vänder sig emot en sådan strävan:
”Ve er, fariseer! Ni älskar den främsta platsen i synagogorna och tycker om att bli hälsade på torgen.” (Luk. 11: 43)
"Akta er för de skriftlärda, som njuter av att gå omkring i långa mantlar och älskar att bli hälsade på torgen och att sitta på de främsta platserna i synagogorna och ha hedersplatserna vid festmåltiderna. De äter änkorna ur husen och ursäktar sig med sina långa böner. De skall få en så mycket strängare dom." (Luk. 20: 46)
En sådan strävan, att ha sitt hjärta i människors anseende får alltså en strängare dom. Kristus säger:
”Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd." (Luk.14: 11)
I dagens text säger Kristus:
”När du bjuder på middag eller kvällsmål, bjud då inte dina vänner eller bröder eller släktingar eller rika grannar. Kanske de bjuder tillbaka, och du får din belöning. Nej, när du skall hålla fest, bjud fattiga och krymplingar, lama och blinda. Salig är du då, eftersom de inte kan ge dig något tillbaka. Du skall få din lön vid de rättfärdigas uppståndelse." (Luk. 14:12 - 14)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar