Jona blev sänd att predika för folket i Nineve, men tjurade och blev uppslukad av en fisk och blev kvar i fiskens buk tre dagar innan fisken spydde upp honom på en strand. Kristus själv skulle dö och uppstå på den tredje dagen. Som ett tecken på att Han på korset fullgjort sitt försoningsverk inför Gud.
Skriften säger:
"han ...utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull." (Rom.4:25)
Det tecken som skulle drabba folket skulle kulminera folkets olydnad och trolöshet inför sin Herre genom att de korsfäster Livets furste och deras dom blir Livets furstes seger som avslöjas i Hans uppståndelse och förhärligande.
Kristus reser idag ett tecken inför vår värld, som när vi betraktar det inte gör oss likgiltiga utan blir en vägdelare mellan tro och otro.
Simeon hade redan förvarnat hans moder Maria:
"Se, denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken som blir motsagt. " (Luk. 2:34)
Kristus kallar judarna ett ont släkte, Matteus återger hans ord: "Detta onda och trolösa släkte"(Matt.12:39). Gud hade förlovat sig med gudsfolket Israel. Men när han sänder sin enfödde Son till dem så vänder de sig ifrån honom. De var otrogna den Gud som älskade dem.
Är vi trogna den ende sanne Guden, lyder vi honom och älskar vi honom över allting? När korset heliga tecken reses i vår mörka värld så är det Guds gränslösa kärlek som uppenbaras för våra trolösa hjärtan. Om inte Jonatecknet förmår att smälta ner våra hjärtan i ånger för att vi brutit Guds förbund och lyfta vår blickar för till att se oss förlåtna genom Gudasonens ställföreträdande offer, så hjälper inga andra tecken, då blir Jonatecknet ett tecken till fall. Korsets och uppståndelsens tecken lämnar oss inte likgiltiga inför en helig och nådig Gud, utan blir antingen omfamnat i tro eller motsagt, precis som Simeon sade till Maria.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar