Att tacka Gud för våra gåvor och vårt arbete

1 Krön. 29: 10-13

”David lovade HERREN inför hela församlingen. David sade:  «Lovad vare du, HERRE, vår fader Israels Gud, från evighet till evighet! Dig, HERRE, tillhör storhet och makt, härlighet och glans och majestät, ja, allt vad i himlen och på jorden är. Ditt, o HERRE, är riket, och du har upphöjt dig till ett huvud över allt. Rikedom och ära kommer från dig, du råder över allt, och i din hand är kraft och makt. Det står i din hand att göra vad som helst, stort och starkt. Så tackar vi dig nu, vår Gud, och lovar ditt härliga namn.”

Dagens text är hämtad från gamla testamentet. Vad var det största synliga beviset på Guds närvaro och gemenskapen mellan Gud och hans folk före under Mose tid?

Svar: Det var vad man kallade tabernaklet. Det vill säga det tält där Gud uppenbarade sig i molnskyn vid förbundsarken, och där man offrade till Gud. Man bar omkring på detta tabernakel i 40 år i öknen och när Josua tog över ledarskapet efter Moses så bar man detta tabernakel in i det utlovade landet över Jordan.

Under flera hundra år fanns sedan tabernaklet uppställt på olika ställen tills kung David förde det till Jerusalem. Jerusalem blev huvudstaden för Guds folk och där byggde kung David ett vackert palats åt sig själv. Men nu ville David bygga också ett hus åt Gud. Han säger till Israels folk:

”Hör mig, mina bröder och mitt folk. Jag hade själv i sinnet att bygga ett hus till viloplats för HERRENS förbundsark och för vår Guds fotapall, och jag skaffade förråd till byggnadsverket. Men Gud sade till mig: Du skall inte bygga ett hus åt mitt namn, ty du är en stridsman och har utgjutit blod.” (1Krön. 28:2, 3)

Istället skulle Davids son Salomo som efterträdde David bygga templet. David accepterade Guds vilja, men började genast en insamling för att skaffa medel och byggnadsmaterial till templet, så att allt skulle vara förberett för sonens tempelbygge. Han kallade samma alla huvudmän för Israels tolv stammar och alla arméns befälhavare och började samla in virke, guld, silver, järn och ädelstenar.

Det var många som gav gåvor. Vi läser:

”Då gladde sig folket över deras frivilliga gåvor, ty av hängivet hjärta bar de fram sina frivilliga gåvor åt HERREN. Också kung David gladde sig mycket. ” (1Krön. 29: 9)

Det var ett stort projekt att få ihop resurser till templet, kung David säger:

”Min son Salomo, den ende som Gud har utvalt, är ung och vek och arbetet är stort, ty detta palats är inte för en människa utan för HERREN Gud.” (1Krön. 29: 1)

David inte bara samlade in gåvor av folket. Han säger:

”Eftersom jag har min Guds hus kärt, ger jag också vad jag själv äger i guld och silver till min Guds hus, utöver allt vad jag förut har skaffat till det heliga huset.” (1Krön. 29: 3)

Det är i detta sammanhang mitt uppe i arbetet med att föra gåvor och material till tempelbygget som dagens text finns. Men vad är dagens text?

Är det ett tacktal till David eller en eloge till folket som slet för att få råd med templet? Nej, mitt i allt tal om organisation, arbete, släkter och gåvor så kommer en lovprisning av Gud.

”David lovade HERREN inför hela församlingen. David sade:  «Lovad vare du, HERRE, vår fader Israels Gud, från evighet till evighet! Dig, HERRE, tillhör storhet och makt, härlighet och glans och majestät, ja, allt vad i himlen och på jorden är. Ditt, o HERRE, är riket, och du har upphöjt dig till ett huvud över allt.” (1Krön 29:10 - 11)