Guds frälsning i Jesus Kristus förmedlas genom evangeliet som mottages i tro

Moses hade förmedlat Guds lag från Sinai berg på de två stentavlorna, och alla andra regler och förordningar Israel skulle leva efter för att behålla landet. 

Men kunde lagen ge dem barnaskapet hos Gud? Israels historia är väl det tydligaste exemplet på att lagen i sig själv inte kunde frälsa någon. Israel misslyckades ständigt i sitt förhållande till Guds lag. Gud gav dem offren för att ge dem en väg tillbaka till honom. Genom offren påmindes folket om att frälsningen inte kommer från människan, utan från Gud. I offren var det en annan som tog bort skulden, och sonade, så att människan kunde närma sig Gud som rättfärdig, och dessa offer hade sin kraft av det fullkomliga Offer som Gud själv bar fram när han offrade sin Son på korset. Johannes Döparen pekade på honom med orden:

”Se Guds lamm, som tar bort världens synd.” (Joh 1: 29)

När aposteln Paulus därför citerar de centrala delarna av profeten Moses ord i dagens text, så är det inte lagen han åsyftar, utan evangeliet. Han säger:

”Kristus är lagens slut, till rättfärdighet för var och en som tror. Mose skriver ju om den rättfärdighet som kommer av lagen: Den människa som håller lagen skall leva genom den. Men den rättfärdighet som kommer av tron säger: Fråga inte i ditt hjärta: Vem skall fara upp till himlen? - det vill säga för att hämta ner Kristus - eller: Vem skall fara ner i avgrunden? - det vill säga för att hämta upp Kristus från de döda. Vad säger den då? Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta, nämligen trons ord som vi predikar. Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.” (Rom 10: 4-10)

Precis som Israel glömde, och försökte upprätta sin egen rättfärdighet, fast de hade Guds Ord förkunnat i sin mitt och i sitt hjärta, så glömmer vi också väldigt snabbt. Också fromma kristna försöker ibland lyfta sig i håret för att bli rättfärdiga på egen hand. Man tror att kristendomen går under för att man ibland misslyckas. En sådan föreställning bottnar i att man lurar sig att det är lagen och lydnaden som definierar oss som kristna. Vi vill liksom stiga upp i himlen för att hämta ner frälsningen, eller ner i avgrunden.

Därför påminns vi idag om att ”Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta, nämligen trons ord som vi predikar. ”

Inte i bönen, inte i kampen, inte i din och min egen strävan. Evangeliet innehåller allt vi behöver till vår frälsningen, trons ord som säger:

”Ty så hög som himlen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom. Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara från oss.” (Ps. 103: 11-12)

”Ni som var döda på grund av era överträdelser och er oomskurna natur, också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset.” (Kol 2: 13-14)

Detta budskap kommer till oss, och då blir det precis som aposteln säger:

”Om du...med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.” (Rom 10: 9-10)

Du och jag behöver inte fara runt vitt och brett och söka efter andliga upplevelser hos kändispredikanter, eller låta oss förföras av andliga tekniker som utlovar härliga känslor. Kristus är oss närmare än så. Ordet är dig nära. Han kommer till oss genom det evangelium som förkunnats idag. Han har fött oss på nytt och klätt oss i rättfärdighetens mantel, genom dopet. Vi förenas med honom, när vi tar emot Kristi sanna kropp och blod i altarets sakrament, till syndernas förlåtelse.

När vi tar emot evangeliet i tro, i våra hjärtan, bekänner Kristus som Herre, när vi bekänner Jesus som Herren, då äger vi rättfärdighet inför Gud. Låt oss därför inte låta oss förföras, utan hålla fast vid trons Ord som vi predikar.