Att
vara barn är inte bara att vara arvtagare till Faderns alla
välsignelser. Det är också att ha sin identitet med det nya
familjenamnet. Det är att ingå i livsgemenskap med Kristus som
vandrade lidandets och lydnadens väg. Denna andra del av myntet är
det särskilt viktigt att påminna om i dessa dagar.
Guds
apostel Paulus säger:
”Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. Men är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom, för att också bli förhärligade med honom.” (Rom 8: 16-17)
”Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. Men är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom, för att också bli förhärligade med honom.” (Rom 8: 16-17)
Hör
vi till familjen, så hör vi också ihop med Jesus som fick vittna
för evangeliet under hån, spott, ja, piskslag, kors och död. Vi
hör ihop med Kyrkans alla martyrer. Ja, ordet martyr betyder
faktiskt vittne. Alla dem som förföljdes under Nero, spärrades in
och kastades för lejon och brändes på bål. Alla de kristna som
under kommunismen torterades, dödades och spärrades in på
mentalsjukhus. Alla dem idag som får vittna om Jesus med sina liv i
Syrien och Irak.
”Jesus
sade till sina lärjungar: "Om någon vill följa mig, skall han
förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig.”
(Matt 16:24)
Men
det bör inte oroa oss. ”lika
visst som vi lider med honom..[blir vi] också...
förhärligade med honom.”
(Rom 8: 16-17)
Aposteln
Petrus skriver:
”Mina
älskade, var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom
till er prövning, som om det hände er något oväntat. Nej, gläd
er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då skall ni också jubla och
vara glada, när han uppenbarar sig i sin härlighet. Saliga är ni,
om ni hånas för Kristi namns skull, ty härlighetens Ande, Guds
Ande, vilar över er.”
(1 Pet 4: 12-14)
Hur
ska vi orka, hur ska vi våga? Ja, det gör vi för att vi har inte
fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan.
Nej, vi har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: "Abba!
Fader!" Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn.
”Så
hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör
be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord, och han
som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden ber för
de heliga så som Gud vill. Vi vet att för dem som älskar Gud
samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans
beslut.” (Rom 8:
26-28)
Men
framförallt får vi kraften ifrån det faktum att vi vet att Gud
älskat oss och utgivit sin Son till våra synders förlåtelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar