Är jakten på yttre andliga sinnesupplevelser ett tecken på större eller mer "levande" kristendom?

Vart ska vi fara för att uppleva mer av Gud? Den romerska katolska kyrkan menar att vissa platser där heliga män är begravda, eller där jungfrun Maria uppenbarat sig är särskilt heliga. Man vallfärdar till Lourdes, Rom och Santiago di Compostela. 1992 fick den syrisk-ortodoxa flickan Samira i Södertälje uppmärksamhet. Det sades att

Jesus uppenbarat sig för henne på balkongen och att det kom helande olja ur hennes händer. 45 000 personer vallfärdade från Sverige, USA, Österrike och Tyskland till lägenheten i Södertälje för att få del av hennes välsignelse. Vem har inte hört talas om den danske helandepredikanten Jens Garnfeldt? Han blev känd i Sverige genom kanal 10 som sänder från Älmhult, där han haft mötesserier, med handpåläggning där folk faller till marken. Tusentals nyfikna svenskar har besökt hans möten.

Vad är det som gör att folk dras till sådana här evenemang. Är det inte att man vill ha en bekräftelse för sin tro, som när fariseerna bad Jesus om ett tecken från himlen. Jag tror många kristna tänker att det vore häftigt att inte bara sitta med sin Bibel, utan att också få känna och uppleva, att se och erfara. ”Då vet vi att Gud är med oss. Då vet vi att vi är rätt ute”.

Helt klart är det så att Bibelns Gud är en Gud som interagerar med människan. Gud är en Gud som blandar sig i människors liv. Det är inte så att Gud bara skapat världen och sedan dragit sig undan.

Gud är väldigt engagerad i Adams liv, han samtalar med honom när det gäller hans arbetsuppgifter och hans sociala situation, d.v.s. han ger honom uppgiften att bruka Edens lustgård och när Adam kände sig ensam skapar han kvinnan åt honom. När människan trasslade till det för sig talade Gud till Noa och befallde honom att bygga arken. Han skapade ett folk genom Abraham, Isak och Jakob och gav Abraham ett land, Kaanans land. När det blev dåligt med mat och vatten under Jakobs tid, så såg han till att Jakob med söner fick komma till Egypten.

Gud ingriper och talar till sina patriarker och profeter. Men vi ska inte tro att han talar till dem hela tiden. Josef hade ingen aning om hur det skulle lösa sig under alla år han satt i fängelse. Det gick 40 år från det att Moses flydde från farao till Midjan till den dag han blev kallad av Gud att föra ut folket ur öknen. Innan dess har han inga instruktioner om vad som skulle hända. Det var inte så att folk i allmänhet sprang runt och småpratade med Gud och fick detaljinstruktioner om sin vardag. Ibland upplevde till och med profeterna att Gud var tyst. Profeten David skriver:

”Hur länge, HERRE, skall du alldeles glömma mig? Hur länge skall du dölja ditt ansikte för mig?” (Ps 13: 2)

När man inte ser, hör och upplever på ett väldigt påtagligt sätt kan man få för sig att Gud alldeles övergett oss. Det är många människors största rädsla. Det var därför Thomas sade:

”Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka fingret i hålen efter spikarna och inte får sticka min hand i hans sida, så kan jag inte tro." (Joh 20: 25)

Det är en av orsakerna till att sådana skaror dras till sammanhang som lockar med fantastiska upplevelser och erfarenheter.

Men Jesus hade sagt till Thomas:

”Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser." (Joh 20: 29)

Det är alltså en större kristendom. Att tro utan att se.