"Vår nöd, som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss på ett oändligt rikt sätt en härlighet, som väger tungt och varar i evighet. Vi riktar inte blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Ty det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt." (2 Kor 4: 17-18)
Han
kunde säga att nöden vägde lätt, eftersom han hade något större i sitt hjärta:
tron på Jesus Kristus som Frälsare, och han kunde säga att nöden varar ett
ögonblick, eftersom han jämförde med den eviga gemenskapen med Frälsaren i
himlen.
Världsligt
sett hade aposteln innan sin omvändelse en lovande karriär. Han var en
strålande lärare och omtyckt rabbin som hade stort förtroende hos sina
landsmän. Men Guds sanna barn som
funnit skatten Kristus, förändrar sina
perspektiv. Nu handlar det inte om det jordiska, utan nu handlar det om Guds
kärlek i Kristus Jesus, nu var målet gemenskapen med honom i himlen, som han
säger:”Vi riktar inte blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Ty det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.”
Låt
oss tänka på samma sätt. Våra mål ska inte vara världens mål, så att vi bara
inriktar oss på att samla skatter på jorden där rost och mal förstör, vi samlar
en skatt i himlen.
Då
kommer lidandet som vi då och då stöter på, inte få oss att uppleva våra liv
som misslyckanden, utan då blir lidandet och nöden det verktyg som Gud använder
för att rena guldet från slaggen. ”[vi]
tappar… inte modet. Även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre
människa dag för dag.” (2 Kor 4: 16)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar