Det finns en berättelse om
den kände dirigenten Reichel som övade sista repetitionen med sin orkester och
kör inför uppförande av Händels Messias. Man hade kommit till den del där
sopranssolisten skulle sjunga refrängen: ”Jag vet att min Frälsare lever”.
Kören hade tonat ner och den vackra solosången ljöd. Den uppfördes med perfekt
teknik med andning och betoning. Hon
sjöng varje not om de stod utskrivna. När den sista noten tonade ut i tystnad,
så förväntade hela orkestern en Recihels nick av godkännande. Men istället klev
han ner från podiet och banade sig väg
till sopransångerskan. Med en sorgsen blick sade han: ”Min dotter,
vet du verkligen om att din Frälsaren lever?”. ”Jo, ja..” sade hon, och
rodnande. ”Men sjung det då.”, ropade Reichlin. ”Berätta det för mig så att jag
och alla som hör kommer att förstå…att du känner glädjen och kraften av detta.”
Han vände sig till orkestern och tecknade åt den att börja på nytt. Den här gången koncentrerade sig
sopransångerskan inte på alla musikaliska teknikaliteter ut sjöng ut den
sanning hon ägde i sin själ. Denna gång blev Händels Messias mer än ett
musikstycke. Den blev en trosbekännelse.
Gud säger genom
profeten Jesaja:
”På den dagen skall ni säga: "Tacka HERREN, åkalla hans namn, gör
hans gärningar kända bland folken. Förkunna att hans namn är upphöjt. Lovsjung
HERREN, ty han har gjort härliga ting. Låt detta bli känt över hela jorden.
Ropa av fröjd och jubla, ni Sions invånare, ty Israels Helige är stor, han är
mitt ibland er." (Jesaja 12:4-6)
Kära kristna vänner! Gud älskar oss! Han har förlåtit oss våra
synder genom Kristus och gjort oss till sina barn! Låt oss vara glada över vår
frälsning i Kristus och låt oss sprida detta dyra budskap över vår värld!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar