”Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns
det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi
blir frälsta." (Apg. 4:12)
Han är Gud och Gud är vår
frälsning. Det var han som skapade oss, han som befriade oss, friköpte oss med
sitt eget blod och förde oss till tro. Det var han som slet oss ur den här döda
och icke-troende
världen, ur helvetes flammor och förde oss genom tron till
sitt eviga rike, han skänkte oss sin nåd förlåtelse och kärlek i Kristus.
Tror man att man är ett
helgon eller tror man att synden inte är ett problem så kommer man aldrig att
förstå det, eller ha någon glädje i Gud. Vi
behöver blicka ner i röda havet, lida smärtan i Babylon, Gud måste visa oss hur fängslade vi är i vår egen
synd och skuld. Ibland släpar han oss in i helvetets förtvivlan för att vi
skall förstå. För att vi ska förstå att våra ord, våra handlingar, att våra
gulliga jag, aldrig kan befria oss. Vi kan inte hjälpa oss själva. Vi kan inte
slåss mot de babyloniska härarna eller Egypten eller besegra synden i egen
kraft. Vi kan inte simma genom Röda havet eller lyda Guds lag.
När vi inser detta, inser
hur oförmögna vi är i oss själva, skåda hur Kristus förgör våra fiender. Han
vill att vi skall skåda honom och se hur han tar Guds egen vrede på sina axlar
och dränker våra synder och vår skuld i havets djup.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar