"Bli Guds efterföljare, ni som är hans älskade
barn. Och lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv
för oss som offergåva, ett välluktande offer åt Gud." (Ef. 5: 1,2)
Att ha som mål att efterlikna Gud, att sträva efter att vara
lik honom, är inte det nästan hädiskt? Nej, Skriften säger att det är precis
vad vi som är Guds barn skall göra. Det är Hans kärlek vi skall försöka
efterlikna.
Kristus säger:
"Älska era ovänner och be för dem som förföljer er.
Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda
och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga." (Matt.5:44, 45)
När vi blivit barn till Gud så skall vi alltså försöka
likna vår Fader. Paulus visar hur Kristus var för att ge oss en bild av hur Gud
är och hur han att vi skall vara.
"lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och
utlämnat sig själv för oss som offergåva, ett välluktande offer åt Gud."
Vi ska alltså inte lyssna till samtidens och omvärldens
uppmaningar att i första hand tänka på oss själv, utan se på Kristus. Han
tänkte aldrig på sig själv, utan tänkte på oss, han "utelämnade sig själv för oss". Kärlek är inte inte
en pirrig känsla, kärlek är vad vi gör och hur vi lever gentemot våra
medmänniskor och våra medsyskon i Guds stora familj. Kärlek är inte att få, det
är att ge, och vår drivkraft att ge är att Kristus som
"utlämnat sig själv för oss som offergåva, ett välluktande offer åt Gud."
"utlämnat sig själv för oss som offergåva, ett välluktande offer åt Gud."
Vi kunde inte på grund av vår stora synd och skuld ge
det Gud krävde av oss för att sona för våra brott, därför blev Gud människa, Gudasonen blev ett välluktande
offer åt Gud, därför att han, i vårt ställe levde ett fullkomligt liv i lydnad
och därför att Han i en person är sann Gud och sann människa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar