"Bli Guds efterföljare,
ni som är hans älskade barn. Och lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss
och utlämnat sig själv för oss som offergåva, ett välluktande offer åt Gud. Men
otukt och allt slags orenhet eller girighet skall inte ens nämnas bland er, det
anstår inte de heliga. Inte heller passar sig fräckt och oförnuftigt prat eller
tvetydigt skämt. Tacka i stället Gud. Ni skall veta att ingen otuktig eller
oren eller girig - en sådan är en avgudadyrkare - skall ärva Kristi och Guds
rike. " (Ef 5:1ff)
Att efterlikna Gud är inte bara att efterlikna honom i hans kärlek, utan också att efterlikna honom i Hans helighet. Vi skall sträva efter det goda och uppbyggliga, men kämpa mot det onda, det som bryter ner. Paulus skriver:
Att efterlikna Gud är inte bara att efterlikna honom i hans kärlek, utan också att efterlikna honom i Hans helighet. Vi skall sträva efter det goda och uppbyggliga, men kämpa mot det onda, det som bryter ner. Paulus skriver:
"Men otukt
och allt slags orenhet eller girighet skall inte ens nämnas bland er, det
anstår inte de heliga. Inte heller passar sig fräckt och oförnuftigt prat eller
tvetydigt skämt. Tacka i stället Gud." (Ef 5: 3,4)
Paulus tilltalar de kristna efter deras nya natur.
"otukt och allt slags orenhet eller girighet skall inte ens nämnas bland
er." Ni är ju Guds barn, ni är ju kristna, ni har ju fått ett nytt
sinnelag, sådant passar sig inte i er gemenskap, i ens i ert tal.
Någon har sagt att om man inte vet hur den helige Guden
ser på otukt och orenhet så skall man tillsammans med Abraham skåda den rök som
stiger upp
från Sodom och Gomorra och tänka på att detta bara är en skugga av
det tillkommande.
När jag läser Paulus förmaning till församlingen i
Korint, så tänker jag på hur en sådan förmaning skulle tas emot i de olika
samfunden i Sverige idag. När Paulus tilltalar "de heliga" så förstår
man ju att den inte är gångbar i t.ex. en folkkyrka där inte ens hälften
bekänner sig som troende. Och hur skulle den gå i de sammanhang där man inte
bara är likgiltig inför otukt och orenhet, utan kräver att alla möjliga
sexuella läggningar, äktenskapsbrott och otukt skall välsignas av samfundet?
Har ni tänkt på en sådan förmaning egentligen bara är
gångbar i en bekännelsekyrka, då menar jag inget särskilt samfund, utan en
sådan kyrka där man förväntar sig att alla medlemmar bekänner sin tro i ord och
gärning och där man går till rätta med dem som felar.
Hur tror ni Paulus nästa mening skulle passa in i ett
liberalt sammanhang där man har tolerans och acceptans av allt och alla som
nummer ett på dagordningen?
"Ni skall veta att ingen otuktig eller oren eller
girig - en sådan är en avgudadyrkare - skall ärva Kristi och Guds rike."
Tror ni att folkkyrkans ärkebiskop skulle våga citera de
orden för RFSL? Tror ni Svenska kyrkans kyrkomöte skulle presentera den texten i en presskommuniké. Knappast.
Men en bekännelsekyrka vet att orden inte är förlegade
utan uttrycker Guds helighet inför synden. Ingen som förblir i och försvarar
otukt och girighet kan ärva Guds rike.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar