Vart ska man gå när man tvivlar?

 Gömmer vi oss för Gud, som Adam? Skulle vi bli rädda om Gud kom på oss? Jesus kommer med frid.

”Och lärjungarna blev glada när de såg Herren.”(Johannes 20:20)

Men inte alla lärjungar var där med när Jesus visade sig första gången i det låsta  rummet när lärjungarna samlats efter Jesu uppståndelse. Judas hade lämnat skaran. En annan lärjunge, Thomas hade inte heller varit närvarande när Jesus kom till det låste rummet.

”De andra lärjungarna sade nu till honom: "Vi har sett Herren." Men han svarade dem: "Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka fingret i hålen efter spikarna och inte får sticka min hand i hans sida, så kan jag inte tro." (Joh. 20: 23)

Han hade inte varit där just när Jesus dök upp, denne Thomas. Vi vet inte varför. Men vi vet att han dök upp senare.

Thomas, tvivlade. ”jag kan inte tro”, sade han. Om, jag inte får se själv.

Om han nu tvivlade, varför kom han alls tillbaka? Varför försvann han inte bort helt och håller som Judas, eller som den rike ynglingen som var mer kär i pengarna än i vandringen med Jesus, eller som Demas som lämnade Paulus av kärlek till världen? 

Ja, vart ska man gå om man tillhör lärjungarna, men tvivlar? Svar: man ska gå till de andra lärjungarna. Man får inte en starkare tro om man går bort från lärjungarna. 

”Jag tvivlar nu, så jag borde vara för mig själv”.

 Nej! Det är när man tvivlar som man behöver sina kristna bröder och systrar.  Thomas hade gått iväg, men han kom tillbaka, fortfarande i tvivel.

Om vi tvivlar så är det desto större anledning att gå till gudstjänster och bibelstudier. Tron växer inte i ensamhet, utan i församlingens gemenskap. Tron växer där evangelium i Ord och sakrament finns. Jesus har inte sagt: ”när du går ut i öknen eller i skogen eller i din ensamhet så ska jag vara med dig.” Jesus säger: ”där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem." (Matt 18: 20)