Vad ska vi göra med kärleksbudet?

När vi påminns om den kärlek vi borde ha och då tänker på hur mycket vi brister i kärlek: i vår kärlek till våra medsyskon, till vår familj, till våra nästa och till våra lärare och chefer, så kan vi göra två fel.

Antingen rycker vi på axlarna och säger: ”Jag kommer ändå aldrig kunna älska som Frälsaren gjort”, på så sätt  att vi tror att vi kan fortsätta att synda som ingenting hänt. Det är lättare att fortsätta att vara självisk och ägna oss åt oss själva. Man gömmer sig bakom sin svaghet. ”Ingen är väl perfekt!” Det andra felet är att man svarar på frågan om kärlek genom att bli arg. ”Hur vågar du ifrågasätta min kärlek till min make, make, mina barn och min nästa! Jag gör så gott jag kan och det är ändå mer än vad de flesta gör!”

Det tredje alternativet är Petrus alternativ. Det är att vi låter Guds lag få skära rakt in i våra hjärtan. Petrus grät över sitt svek och han blev upprörd, inte arg, över Jesu fråga. Han kände sig träffad. Älskar du mig? Den frågan borde leda oss till syndabekännelse. Även om jag älskar så, älskar jag inte tillräckligt. I Guds mått finns ingen lagom kärlek. Han säger att vi ska älska Gud av hela vårt hjärta, av hela vår själ och allt vårt förstånd och vår nästa som oss själva.

Det klarar vi naturligtvis inte av i detta livet, men när vi inser vår otillräcklighet och inser att Gud älskat oss så mycket att han sänt sin enfödde Son för att var och en som tror på honom inte skall å förlorad utan ha evigt liv, då kan vi börja lära oss att älska. Vi misslyckas ofta, men vi får börja om varje dag, bekänna vår otillräcklighet tro Guds nåd i Kristus och lära oss att vandra längre och längre fram på kärlekens och lydnadens väg.

Jesu ord: ”älskar du mig” för oss alltså till vårt eget hjärta. Sedan skall vi lyfta våra blickar upp till korset och se på den Gode herden som älskat oss först. När vi blivit styrka av Guds förlåtande kärlek i Kristus så säger han till oss för mina får på bete. Se omkring dig. Se på din man, din hustru, se på dina barn, se på din broder eller syster, se på dina medmänniskor. Det är inget karriärserbjudande. Det är inte säkert att någon tackar oss, det kanske är tungt, ensamt och hårt. Men vi älskar inte för att bli älskade tillbaka, vi älskar för att Gud i Kristus först älskat oss.