Gud är död!

”När de hade hånat honom, tog de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom till att korsfästas. Och han bar själv sitt kors. När de förde bort honom, grep de en man som kom från landet, Simon från Cyrene. På honom lade de korset, för att han skulle bära det efter Jesus.” (Matt 27:31-32, Mark 15:20-21, Luk. 23:26, Joh. 19:16-17)

Se, Jesus bära sitt kors mot Golgata kulle. Det finns inget ställe på jorden, eller historien, där människans ondska, Guds rättfärdighet och Guds kärlek förenas så fullkomligt i en enda punkt som vid Kristi kors och Golgatavandring.

De hånade honom och förde bort honom.  Så högt värderar vi Guds Son. Hur högt värderade vi gemenskapen med Gud, när vi genom Adam och Eva valde frukten från kunskapens träd, för att vi "såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande" (1Mos. 3:6)? Det valde vi före gemenskapen med Gud. Vi valde döden före livet. Vi valde kunskapens träd framför livets träd.

Men Kristus valde sitt träkors, inte för att de var behagligt. Det var tungt, ja, så tungt att Simon från Cyrene fick hjälpa honom att bära det den sista biten. Han valde lydnadens väg framför lustens väg, för att han älskade människan. Han älskade de som hånade honom, de som trodde sig ha makten.

Men hela tiden är han Guds evige Son. Hela tiden är det ingen som tvingar honom. Han är Guds evige Son som skapat himmel och jord.

De människor som hånar Kristus visar fram vårt inre, hurdana vi är när vi aktar vår egen bekvämlighet, vår egen lust, vår egen lycka högre än vandringen i Kristi fotspår, lydnadens väg. Skriften säger:

"Jesus [har] lidit utanför stadsporten, för att han genom sitt eget blod skulle helga folket. Låt oss därför gå ut till honom utanför lägret och bära hans smälek. Ty här har vi inte någon stad som består, men vi söker den stad som skall komma." (Hebr. 13:12-14) 

När Kristus väljer sitt kors så manar det oss att välja lydnadens väg framför vår egen vilja, att vandra i hans fotspår, så att vi följer Guds vilja framför vår egen.

Men Kristi val av sitt kors är också en stor tröst. Den lydnad vi valde bort, den fullgjorde han. Han gick lydnadens väg i vårt ställe, för vår skull. Han lider det straff vi förtjänade. Det är våra synder han bär. Skriften säger:

"När Kristus träder in i världen säger han därför: Offer och gåvor begärde du inte, men en kropp har du berett åt mig.  Brännoffer och syndoffer gladde dig inte.  Då sade jag: Se, jag har kommit, Gud, för att göra din vilja. " (Hebr.10:5-7)

Orden till folkmassan

”En stor folkmassa följde honom, bland dem många kvinnor som sörjde och grät över honom. Då vände Jesus sig om och sade till dem: ’Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn. Ty det kommer en tid då man skall säga: Saliga är de ofruktsamma, de moderliv som inte har fött, och de bröst som inte har gett di. Då skall man säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Dölj oss! Ty om man gör så med det friska trädet, vad skall då inte ske med det torra?’" (Luk. 23:27-31)

Kristi lidande berör alla, till och med de världens människor som betraktar den. Det gör ont i oss att se människor som lider, vi blir upprörda gentemot dem som plågar. Vill Kristus ha ett sådant medlidande?

"Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn."

Världens människor älskar att uppröras lite, att gråta en skvätt vid en sorgsen film. Vi vill lätta våra hjärtan och sen är showen slut och man går hem och sjunker ner i sin bekväma soffa.

Men Kristi lidande, när vi inser att Han är Guds Son och att det är våra synder som för honom till korset, ger oss en beröring som skär rakt in i själen och vänder upp och ner på hela vår tillvaro. Har vi begärelse i hjärtat, har vi avundsjuka, tänker vi själviska tankar, är vi stolta på andras bekostnad, säger vi onda saker som sårar, blir vi arga i onödan, ljuger vi, är vi slöa i vår bön och bibelläsning? Tycker vi att det är små saker man inte bör orda så mycket om? Våra synder, vår olydnad, hur liten eller stor det än är, är det som fört honom till korset.

Se Jesus, och låt oss gråta över oss själva! Det är du och jag som plågar honom. Det är din och min synd han bär. Det är du och jag som korsfäster Guds Son. Hade inte vi syndat, så hade Guds Son inte behövt dö.

Korsfästelsen

”Två andra brottslingar fördes också ut för att avrättas tillsammans med honom. Och de förde Jesus till Golgata, det betyder Huvudskalleplatsen. De gav honom vin att dricka blandat med galla. Han smakade på det men ville inte dricka. (Matt 27:33-34, Mark 15:22-23, Luk 23:32) Där korsfäste de honom, och tillsammans med honom två andra, en på var sida och Jesus i mitten. Det var vid tredje timmen som de korsfäste honom. Men Jesus sade: ’Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.’ Pilatus hade också låtit göra ett anslag som sattes upp på korset. Där stod: "Jesus från Nasaret, judarnas konung." Det anslaget läste många judar, eftersom platsen där Jesus korsfästes låg nära staden och texten var skriven på hebreiska, latin och grekiska. Då sade judarnas överstepräster till Pilatus: "Skriv inte judarnas konung, utan skriv att han har sagt sig vara judarnas konung." Pilatus svarade: "Vad jag har skrivit, det har jag skrivit." (Matt 27:37-38, Mark 15:25-28, Luk. 23:33-34, 38, Joh. 19:18-22)

Han var oskyldig men korsfästes mellan två rövare. Profeten Jesaja hade sagt:

"Han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland förbrytare, han som bar de mångas synd och trädde in i överträdarnas ställe." (Jes. 53:12)

Ur Guds perspektiv så är det precis så det är. Gud räknar honom vår synd till del. Han räknas som en syndare, som Skriften säger:

"Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud." (2Kor. 5:21)

Det är detta Luther kallar det saliga bytet. Våra synder tillräknas honom och hans rättfärdighet rillräknas oss. På så sätt tas våra synder ifrån oss, så att de inte kan skilja oss från Gud, som Skriften säger: "Han har förlåtit oss alla överträdelser och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset." (Kol. 2:13,14) Han räknar också Kristi rättfärdighet oss till godo, den klär han oss i, som Skriften säger: "Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem." (Rom. 3:23, 24)

Se, Jesus, iklädd vår synd. Se Jesus som ger oss sin rättfärdighet.

Se också Jesus som den fullkomliga bilden av Guds kärlek när han förlåter dem som korsfäster honom.

"Jesus sade: "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör." (Luk. 23:34)

Är vi rädda för att skåda upp till Gud, därför att våra samveten påminner oss om att synden skiljer oss från Guds ansikte? Gömmer vi oss för Gud för att vi vet att Han är helig rättfärdig och ser allt? Har vi alltid tänkt att vi måste bättra oss först, innan vi får komma till Gud?

Skåda upp på Kristus, Gud Sonen. Se Honom som älskar förtappade syndare i sitt djupa lidande. Hör honom och ta emot trösten i hans förbön:

"Fader, förlåt dem"

Sådan är vår Gud! Se honom, inte med fruktan, inte med skräck, se hans kärlek, var glad att de orden uttalas av Guds egen Son.

"Fader, förlåt dem"

Dessa ljuvliga, dyra ord är också uttalade för vår skull. Friköpandet innebär full förlåtelse. Skriften säger:

"I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder". (Ef. 1:7)

Kläderna, Maria och Johannes

”Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans kläder och delade dem i fyra delar, en åt varje soldat. Också livklädnaden tog de. Men den var utan sömmar, vävd i ett enda stycke, uppifrån och ända ner. Därför sade de till varandra: "Vi skall inte skära sönder den utan kasta lott om vem som skall få den." Ty Skriften skulle uppfyllas: De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad. Så gjorde nu soldaterna. (Matt 27:35, Mark 15:24, Luk. 23:34, Joh. 19:23-24)

Vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster Maria som var Klopas hustru och Maria från Magdala. När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin mor: "Kvinna, se din son." Sedan sade han till lärjungen: "Se din mor." Och från den stunden tog lärjungen henne hem till sig.” (Joh. 19:25-27)

Kristi kärlek uttryckt i hans korslidande berör oss i grunden. Men låt oss inte stanna vid kärleken som en känsla, som ett abstrakt uttryck, som en sentimental betraktelse, som en trons övning utan omsättande i vardagen. Se, Jesus, hur han i sin sista stund också visar kärlek genom mänsklig omsorg.

Jesus skulle lämna sin mor. Josef ser vi inte efter hans barn och ungdom. En tradition säger att Josef dog ganska ung. I sin sista stund ser Jesus till att ge Maria en trygg ålderdom genom att överlämna henne i lärjungen Johannes vård. Borde han inte ha brytt sig mer om sin egen smärta?  Kristus brydde sig om det mänskligt sociala. Han visar för oss att sann kristlig kärlek aldrig ska vara världsfrånvänd och introvert, utan alltid praktisk och omtänksam.

De romersk-katolska munkarna tror att de utför gudstjänst genom att låsa in sig bakom klostrets murar och ägna sig åt Kristi kärlek genom att bedja och läsa sig igenom dygnet. Inte så få munkar har lämnat sina familjer och till och med äktenskap. Men det är inget annat än falsk och hädisk gudsdyrkan. Kristus älskar vi inte genom att sluta oss inåt och isolera oss, utan genom att visa våra familjer Kristi kärlek, genom att älska våra syskon i församlingen i handling, och genom att räcka ut handen till medmänniskan. Kristi kärlek uttrycker vi genom att visa trohet i våra jordiska kall: våra arbeten, arbetet hemma eller studier, genom att barn lyder sina föräldrar och föräldrar tar hand om sina barn.

Hjälp dig själv

”Folket stod där och såg på. De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet och sade: "Du som bryter ner templet och bygger upp det på tre dagar, hjälp dig själv, om du är Guds Son, och stig ner från korset!" Också översteprästerna och de skriftlärda och de äldste gjorde narr av honom och sade: "Andra har han hjälpt. Sig själv kan han inte hjälpa. Han är Israels konung. Han må nu stiga ner från korset, så skall vi tro på honom. Han litar på Gud. Nu får Gud rädda honom, om han har honom kär. Han har ju sagt: Jag är Guds Son." Även soldaterna gick fram och hånade honom. De räckte honom surt vin och sade: "Om du är judarnas konung, så hjälp dig själv." (Matt 27:39-43, Mark 15:29-32, Luk. 23:35-37)

Inte ens på korset upphör man att håna honom. I deras kör instämmer också de människor som inte tror på Jesu egna ord. Tror man inte att Jesus är Guds son, så gör man honom inte till något annat än värnlös man som dog för sina ideal. Om man inte tror att Jesus som Guds son dog för våra synder, så står man vid hånarnas sida och ger dem rätt. Då menar man att han inte kunde gå ner från korset om han velat. Men om vi förstår att Han är Guds Son och världens frälsare, så förstår vi att han hänger där helt frivilligt. Han säger ju:

"Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka.(Joh.10:17,18)

Skriften säger:

"Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden - döden på korset." (Fil. 2:6-8)

Därför förenar sig liberalteologer och "förnuftskristna" med dessa ondskefulla som nedanför korset hånar Frälsaren. De har samma otro och ser därför aldrig nyttan och glädjen i det offer Kristus gav mänskligheten.

Rövarna

”En av brottslingarna som var upphängda där skymfade honom och sade: "Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss!" Men den andre tillrättavisade honom och sade: "Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom? Vår dom är rättvis. Vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont." Och han sade: "Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike." Jesus svarade: "Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset." (Matt 27:44, Mark 15:32, Luk. 23:39-43)

Se Jesus ta emot den syndare som utan gärningar vänder sig till honom i tro. Den botfärdige rövaren som var medveten om sin synd: "Vår dom är rättvis. Vi får vad vi har förtjänat", men som i en enkel tillit och förtröstan vänder sig till Frälsaren med orden: "Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike." (Luk. 23:42).

Se en sådan vacker beskrivning av frälsningen genom tron allena av nåd allena. Inte hade den botfärdige rövaren en hel räcka med goda förtjänster att visa upp för Gud. Han hade inget att erbjuda. Men det var ju just till oss syndiga människor han hade kommit! Hade han inte sagt: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare." (Mark. 2:17)  Hade han inte sagt: "Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat." (Luk. 19:10) Vet vi att vi är syndare, vet vi att vi inte förtjänar Guds nåd, vet vi att vi inget har att erbjuda Gud för att köpa en plats i himlen, då är Kristus rätt person för oss. Han bjuder oss att komma: "Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger HERREN. Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull." (Jes.1:18)

Till honom får vi vända oss, han som bär vår synd och straffas i vårt ställe på korset. Vi får tro att vi är förlåtna genom hans blod. Han tar emot oss precis sådana vi är. Kom som du är, är Guds inbjudan till förkrossade syndare, som hungrar och törstar efter rättfärdighet. Till den botfärdige rövaren sade han:

"Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset." (Luk. 23:43)

Dödsstunden

”Vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen. Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eli, Eli, lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?" Några av dem som stod där hörde det och sade: "Han ropar på Elia." Jesus visste att allt redan var fullbordat, och han sade därefter för att Skriften skulle uppfyllas: "Jag törstar." En av dem sprang då och fyllde en svamp med ättikvin, fäste den runt ett spö och gav honom att dricka. Men de andra sade: "Låt oss se om Elia kommer och tar ner honom." När Jesus hade fått det sura vinet, sade han: "Det är fullbordat." Och Jesus ropade med hög röst: "Fader, i dina händer överlämnar jag min ande." Och när han hade sagt detta gav han upp andan. (Matt 27:45-50, Mark 15:33-37, Luk 23:44-46, Joh 19:28-30)

Och se, då brast förlåten i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade, gravarna öppnades, och många heliga som hade insomnat fick liv i sina kroppar. De gick efter hans uppståndelse ut ur gravarna och kom in i den heliga staden och visade sig för många. (Matt 27:51-53, Mark 15:38)

 

Har någon av oss tänkt tanken på att en gång bli övergiven av Gud, att Gud tar sin hand ifrån oss och att vreden för alla våra synder faller över oss?

Se idag på Jesus! På korset har alla våra synder tillräknats honom. Se på Jesus som på korset får uppleva det straff som den som undandrar sig Gud nåd får uppleva i helvetet. Se på Jesus som genom att bära straffet får uppleva sig övergiven av Gud. Guds straffdom som rätteligen skulle fallit över oss faller över Jesus på korset så att själva skapelsen skakar i grundvalen: "jorden skakade och klipporna rämnade." Därför att Jesus är utelämnad, behöver ingen som håller sig till honom bli övergiven i evighet. Därför att Jesus tar straffet behöver ingen som håller sig till honom bära straffet i evighet. Därför att Gud tar sin hand från honom timmarna på korset, så behöver ingen av oss som håller sig till Jesus, vara rädd för att Gud ska ta sin hand från oss. Han lider och dör i vårt ställe. Han dör också för att vi skall slippa dö den eviga döden.

Skriften säger:

"Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus. Han har dött för oss, för att vi skall leva tillsammans med honom, vare sig vi är vakna eller insomnade." (1Tess. 5:9, 10)

Denne Guds Son

”När officeren och de som tillsammans med honom bevakade Jesus såg jordbävningen och det som hände, blev de mycket förskräckta och sade: "Denne var verkligen Guds Son." Allt folket hade samlats för att se på, och de slog sig för bröstet när de såg vad som skedde och vände hem igen. ”(Matt 27:54, Mark 15:39, Luk 23:47-48)

Men alla hans vänner, också de kvinnor som hade följt honom från Galileen, hade stått på avstånd och sett detta. Bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var Jakob den yngres och Joses mor, samt Salome. De hade följt Jesus och tjänat honom, när han var i Galileen. Där var också många andra kvinnor som hade gått upp till Jerusalem tillsammans med honom.” (Matt 27:55-56, Mark 15:40-41, Luk 23:49)

Så ger Gud sitt sigill på frälsningen genom att låta själv skapelsen sucka och våndas över den straffdom som slår mot Gudsonen på korset.

Blod och vatten

”Eftersom det var tillredelsedag och judarna inte ville att kropparna skulle hänga kvar på korset över sabbaten - det var nämligen en stor sabbatsdag - bad de Pilatus att de korsfästas ben skulle krossas och kropparna föras bort. Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med honom, först på den ene och sedan på den andre. När de därefter kom till Jesus och såg att han redan var död, krossade de inte hans ben, men en av soldaterna stack upp hans sida med sitt spjut, och genast kom det ut blod och vatten. Den som har sett detta har vittnat för att också ni skall tro, och hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. Ty detta skedde för att Skriften skulle uppfyllas: Inget ben skall krossas på honom. Och ett annat skriftställe säger: De skall se upp till honom som de har genomborrat.” (Joh. 19:31-37)

Kristus hade redan givit upp andan. Men för att försäkra sig om att han verkligen var död så sticker man ett spjut i hans sida. Blod och vatten kommer fram. Ett ofelbart tecken på att han var död. Men den kristna Kyrkan har sett något mer i vattnet och blodet. Aposteln Johannes säger:

"Det är han som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus, inte bara genom vattnet, utan genom vattnet och blodet. Och det är Anden som vittnar, eftersom Anden är sanningen. Ty det är tre som vittnar:  Anden, vattnet och blodet, och de tre säger ett och detsamma...Och detta är vittnesbördet: Gud har skänkt oss evigt liv, och det livet är i hans Son. Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet. " (1Joh. 5:6-8, 11, 12)

Så har Gud idag genom orden om vattnet och blodet vittnat om att Gud har skänkt oss evigt liv, och det livet är i hans Son. Vår synd är så stor att inget mindre än Guds Sons död fodrades för att sona den. Guds nåd och kärlek är så stor att han för vår skull offrar sin egen son. Vattnet och blodet vittnar för våra hjärtan om att den som har Sonen, Guds son, Jesus Kristus, han har evigt liv.

Låt oss för alltid hålla oss till detta mäktiga vittnesbörd. Anden talar mäktigt genom Bibeln, Guds Ord till våra hjärtan om denna sanning. Dopets vatten vittnar också om att vi är i förenade med Sonen och slutligen blodet som vi förenas med i Herrens heliga nattvard räcker oss det liv Kristus vann åt oss på korset.