Påskfirandet i Israel

Påsken firades lång före Kristi ankomst. Den firades av Guds folk Israel som ett minne av uttåget ur Egypten. Den 12:e i den första månaden, som kallades Nisan skulle man offra ett lamm. Varje hushåll skulle slakta ett felfritt lamm. Det fick inte ha något fel eller något lyte. Lammet blod skulle strykas på dörrposterna och på det övre dörrträet i husen där man skull äta det. Varför skulle blodet strykas på dörrposterna? Gud sände sin ängel över Egyptens land för slå allt förstfött i landet. 

Blodet var tecknet för att ängeln skulle gå förbi. Av det hebreiska ord för ”gå förbi” har vi fått ordet påsk, på hebreiska pesach, på engelska ”passover”.

Gud hade sänt många plågor över Egypten för att tvinga Farao att släppa Gudsfolket ur sitt slaveri. Moses visste att när det sista tecknet kom så skulle Farao få nog, och släppa Israels folk. 

 Därför att de måste skynda sig när det fick beskedet att gå, Farao kunde ju ångra sig, eller vilja hämnas, så fick man äta brödet till påskmåltiden osyrat. Surdegen skulle ju inte hinna jäsa eller genomsyra degen. När de åt påskmåltiden skulle man äta med kläderna iordninggjorda , med skor på fötterna och stavar i sina händer, för att snabbt hinna bryta upp. 

Gud säger genom Moses om blodet på dörrposterna:

”Blodet skall för er vara ett tecken de hus där ni är, ty när jag ser blodet skall jag gå förbi er. Ingen straffdom skall drabba er med fördärv, när jag slår Egyptens land. ” (2 Mos. 12:13)