”På kvällen samma
dag, den första veckodagen, var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av
rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade: "Frid
vare med er." (Joh 20: 19)
De hade vandrat omkring fritt i Galilleen och Judeen. Det
var deras fosterjord. Tusentals människor hade lyssnat på Jesu predikningar och
han hade hyllats vid intåget i Jerusalem. Nu hade de plötsligt fått se en sida
de inte trodde de skulle se av folkets, fariseernas och översteprästernas
motstånd. Man hade fängslat och dödat deras Herre och Mästare. ”Tänk om de gör så också med oss”, kanske
de tänkte. Därför låste de dörrarna om sig ”av
rädsla för judarna”, skriver Johannes.
Det står inte att någon knackade på, det står inte att de öppnade dörren, vi läser: ”Då kom Jesus och stod mitt ibland dem”
Det står inte att någon knackade på, det står inte att de öppnade dörren, vi läser: ”Då kom Jesus och stod mitt ibland dem”
Han är verkligen så fysisk som han var som människa. Det
står att han ”visade…dem sina händer och
sin sida.” (v. 20) Ändå är det bara Gud som kan bara vara där han själv
vill. Gud har blivit människa, och han behöll sin mänskliga natur, men han har
gudomliga egenskaper.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar