Vart ska man gå när man tvivlar?

 Gömmer vi oss för Gud, som Adam? Skulle vi bli rädda om Gud kom på oss? Jesus kommer med frid.

”Och lärjungarna blev glada när de såg Herren.”(Johannes 20:20)

Men inte alla lärjungar var där med när Jesus visade sig första gången i det låsta  rummet när lärjungarna samlats efter Jesu uppståndelse. Judas hade lämnat skaran. En annan lärjunge, Thomas hade inte heller varit närvarande när Jesus kom till det låste rummet.

”De andra lärjungarna sade nu till honom: "Vi har sett Herren." Men han svarade dem: "Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka fingret i hålen efter spikarna och inte får sticka min hand i hans sida, så kan jag inte tro." (Joh. 20: 23)

Han hade inte varit där just när Jesus dök upp, denne Thomas. Vi vet inte varför. Men vi vet att han dök upp senare.

Thomas, tvivlade. ”jag kan inte tro”, sade han. Om, jag inte får se själv.

Om han nu tvivlade, varför kom han alls tillbaka? Varför försvann han inte bort helt och håller som Judas, eller som den rike ynglingen som var mer kär i pengarna än i vandringen med Jesus, eller som Demas som lämnade Paulus av kärlek till världen? 

Ja, vart ska man gå om man tillhör lärjungarna, men tvivlar? Svar: man ska gå till de andra lärjungarna. Man får inte en starkare tro om man går bort från lärjungarna. 

”Jag tvivlar nu, så jag borde vara för mig själv”.

 Nej! Det är när man tvivlar som man behöver sina kristna bröder och systrar.  Thomas hade gått iväg, men han kom tillbaka, fortfarande i tvivel.

Om vi tvivlar så är det desto större anledning att gå till gudstjänster och bibelstudier. Tron växer inte i ensamhet, utan i församlingens gemenskap. Tron växer där evangelium i Ord och sakrament finns. Jesus har inte sagt: ”när du går ut i öknen eller i skogen eller i din ensamhet så ska jag vara med dig.” Jesus säger: ”där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem." (Matt 18: 20)

Frid vare med er!

  "På kvällen samma dag, den första veckodagen, var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er." (Joh 20: 19)

De var rädda – men de blev glada. Vad hade hänt. Det första han säger till dem är ”Frid vara med er” (v. 19)

De blev glada för att de såg honom som de saknade och grubblade över. Han som hade varit dag och natt tillsammans med sina lärjungar under tre år. Nu var han där, och hans budskap är ” frid vare med er”. 

Det vill säga: Om man upplever ofrid med Gud - genom Jesus är det frid, det vill säga fred, försoning, harmoni. Gud är inte arg på oss. Jesus har tagit våra synder till korset. Och därför är det fred. 

Slaget, striden, kriget har utkämpats på korset och nu kommer fredens eller fridens budbärare. Han som vann över synden, död och satan har uppstått och säger att nu är det frid eller fred.

Jesus har uppstått och är ännu sann Gud och sann människa

”På kvällen samma dag, den första veckodagen, var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er." (Joh 20: 19)

De hade vandrat omkring fritt i Galilleen och Judeen. Det var deras fosterjord. Tusentals människor hade lyssnat på Jesu predikningar och han hade hyllats vid intåget i Jerusalem. Nu hade de plötsligt fått se en sida de inte trodde de skulle se av folkets, fariseernas och översteprästernas motstånd. Man hade fängslat och dödat deras Herre och Mästare. ”Tänk om de gör så också med oss”, kanske de tänkte. Därför låste de dörrarna om sig ”av rädsla för judarna”, skriver Johannes.

Det står inte att någon knackade på, det står inte att de öppnade dörren, vi läser:  ”Då kom Jesus och stod mitt ibland dem”

Han är verkligen så fysisk som han var som människa. Det står att han ”visade…dem sina händer och sin sida.” (v. 20) Ändå är det bara Gud som kan bara vara där han själv vill. Gud har blivit människa, och han behöll sin mänskliga natur, men han har gudomliga egenskaper.

Ögonvittnen

Johannes 20: 19-31

”På kvällen samma dag, den första veckodagen, var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er." När han hade sagt detta visade han dem sina händer och sin sida. Och lärjungarna blev glada när de såg Herren. Jesus sade än en gång till dem: "Frid vare med er. Som Fadern har sänt mig sänder jag er." Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: "Tag emot den helige Ande! Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden."  Thomas, en av de tolv, han som kallades Tvillingen, hade inte varit med dem när Jesus kom.

De andra lärjungarna sade nu till honom: "Vi har sett Herren." Men han svarade dem: "Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka fingret i hålen efter spikarna och inte får sticka min hand i hans sida, så kan jag inte tro." Åtta dagar därefter samlades hans lärjungar igen där inne, och Thomas var med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er." Sedan sade han till Thomas: "Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!" Thomas svarade honom: "Min Herre och min Gud!" Jesus sade till honom: "Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser." Många andra tecken, som inte är nerskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn.”

Jesus har uppstått från de döda. Han har gått ur graven med sin mänskliga fysiska kropp, och som sann Gud.

Jesus är uppstånden och han har visat sig för Maria från Magdala,  Petrus och Johannes har sett in i den tomma graven: Han visar sig också för de andra kvinnorna och för Petrus.  De två Emmauslärjungarna har återvänt och berättat om att de vandrat med Jesus. Ändå är han ännu inte den uppståndne för lärjungarnas sinnen, ännu var nyheten och upplevelserna för stora för att hanteras av deras medvetanden. Vi kan ju själva tänka efter hur vi skulle reagera om någon som vi visste var död plötsligt dyker upp. Hur tänker vi dagen efter? Hade det verkligen hänt? Har jag drömt? Är det mina sinnen som lurar mig?

Att vi människor har så svårt att tro visste Jesus. Därför kommer han till dem om och om igen, i olika sammanhang, så att de till sist måste säga: ”Vi för vår del kan inte tiga med vad vi har sett och hört." (Apg 4: 20) ”Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi skådade och med våra händer rörde vid - om Livets Ord är det vi vittnar.” (1 Joh 1: 1) 

”På kvällen samma dag, den första veckodagen, var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er." (v. 19)

Vad ska vi göra med kärleksbudet?

När vi påminns om den kärlek vi borde ha och då tänker på hur mycket vi brister i kärlek: i vår kärlek till våra medsyskon, till vår familj, till våra nästa och till våra lärare och chefer, så kan vi göra två fel.

Antingen rycker vi på axlarna och säger: ”Jag kommer ändå aldrig kunna älska som Frälsaren gjort”, på så sätt  att vi tror att vi kan fortsätta att synda som ingenting hänt. Det är lättare att fortsätta att vara självisk och ägna oss åt oss själva. Man gömmer sig bakom sin svaghet. ”Ingen är väl perfekt!” Det andra felet är att man svarar på frågan om kärlek genom att bli arg. ”Hur vågar du ifrågasätta min kärlek till min make, make, mina barn och min nästa! Jag gör så gott jag kan och det är ändå mer än vad de flesta gör!”

Det tredje alternativet är Petrus alternativ. Det är att vi låter Guds lag få skära rakt in i våra hjärtan. Petrus grät över sitt svek och han blev upprörd, inte arg, över Jesu fråga. Han kände sig träffad. Älskar du mig? Den frågan borde leda oss till syndabekännelse. Även om jag älskar så, älskar jag inte tillräckligt. I Guds mått finns ingen lagom kärlek. Han säger att vi ska älska Gud av hela vårt hjärta, av hela vår själ och allt vårt förstånd och vår nästa som oss själva.

Det klarar vi naturligtvis inte av i detta livet, men när vi inser vår otillräcklighet och inser att Gud älskat oss så mycket att han sänt sin enfödde Son för att var och en som tror på honom inte skall å förlorad utan ha evigt liv, då kan vi börja lära oss att älska. Vi misslyckas ofta, men vi får börja om varje dag, bekänna vår otillräcklighet tro Guds nåd i Kristus och lära oss att vandra längre och längre fram på kärlekens och lydnadens väg.

Jesu ord: ”älskar du mig” för oss alltså till vårt eget hjärta. Sedan skall vi lyfta våra blickar upp till korset och se på den Gode herden som älskat oss först. När vi blivit styrka av Guds förlåtande kärlek i Kristus så säger han till oss för mina får på bete. Se omkring dig. Se på din man, din hustru, se på dina barn, se på din broder eller syster, se på dina medmänniskor. Det är inget karriärserbjudande. Det är inte säkert att någon tackar oss, det kanske är tungt, ensamt och hårt. Men vi älskar inte för att bli älskade tillbaka, vi älskar för att Gud i Kristus först älskat oss.

En kärlek i praktiken - Petrus

Gud älskar inte dig och mig för att vi älskar honom. Han älskade till och med dem som drev spikar genom hans händer och bad för deras förlåtelse. Gud älskar alla människor. Men hans kärlek till oss borde skapa kärlek i oss, till honom.

När Petrus efter sin förnekelse insett vilken tunn tråd hans egen kärlek hade varit så gick han ut och ”grät bittert” (Matt 26: 75), står det. Han omvände sig, och det hade Jesus förutsett. Långt tidigare hade han sagt till honom:

”jag har bett för dig att din tro inte skall bli om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder." (Luk 22:32)

Petrus älskade Jesus, och därför läser vi att när Jesus för tredje gången frågar:

”Simon, Johannes son, har du mig kär?" Petrus blev bedrövad över att Jesus för tredje gången frågade: "Har du mig kär?" och han svarade: "Herre, du vet allt. Du vet att jag har dig kär." Jesus sade: "För mina får på bete.”

Att Petrus kärlek till Jesus var äkta visade sig senare, när han år 64 av kejsar Nero korsfästes upp och ner i Rom. Han förnekade till sist inte sin Frälsare, utan bekände honom öppet och utan att skämmas. Också detta talar Jesus om i dagens text när han säger:

”När du var yngre, spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir äldre, skall du sträcka ut dina händer och en annan skall spänna bältet om dig och leda dig dit du inte vill."  Johannes kommentarer: ”Detta sade han för att ge till känna med vilken död Petrus skulle förhärliga Gud. Sedan sade han till honom: "Följ mig!" (Joh. 21:18 - 19)

Jesus förkroppsligar sann kärlek

”Simon, Johannes son, älskar du mig?" Han svarade: "Ja, Herre, du vet att jag har dig kär." Jesus sade till honom: "Var en herde för mina får." på bete." (Joh. 21:16)

Jesus själv tar oss bort från den definition av kärlek som handlar om vad vi får ut. Aposteln skriver:

”Medan vi ännu var svaga dog Kristus i ogudaktigas ställe, när tiden var inne. Knappast vill någon dö för en hederlig människa - kanske vågar någon gå i döden för den som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare.” (Rom. 5:6 - 8)

Gud blev människa i Kristus. Han klädde av sig sitt gudomliga kungliga majestät och steg ner i vår stinkande och ruttna värld, fylld av hat, egoism och lögn. Han vandrade tillsammans med oss. Han gick in under den vredesdom som med all rätt borde falla över oss och straffades i vårt ställe på korset, för att vi skulle äga hans rättfärdighet och helighet och genom honom bli förlåtna. Det var inget lätt arbete. Det pressade ångestsvett av blod från honom i Getsemane.

 Jesus som gått ut graven står framför Petrus, och framför dig och mig, och frågar: ”Älskar du mig?”

Kärlek innebär hårt arbete del 3

När vi är otåliga, när vi inte står ut med folks attityd eller har svårt att orka med barn som beter sig som de gör, just för att de är barn, eller vänner som är dryga och inte fattar att man inte orkar höra på deras långa monologer,  så är det ungefär som att säga till Jesus:

”Jag älskar dig när du får mig att må bra, jag älskar dig när du säger saker som jag vill höra, när du gör någonting för mig”. Det kanske är Hollywoodkärlek, men det är inte kristen kärlek. Det är inte den kärlek som Jesus visat oss, när han älskade oss ända till döden på korset. Det är inte den kärlek Gud vill att vi ska visa varandra.

Kärlek har med hur mycket tid och arbete vi lägger ner på våra medmänniskor. Vad älskar vi mest? Pratar vi mer om andra med andra, eller pratar vi mer om Jesus med andra? Lägger vi mer pengar på våra tidsfördriv och nöjen än på Guds rike? Läser vi Bibeln mer än vi ser på TV? Är det en med motvilja vi går till kyrkan en söndag för att höra om Jesus, eller är det med glädje?

Kärlek handlar om offer. Jesus säger: ”Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner.” (Joh. 15: 13)

Sann kärlek är att se till sin nästa, och att offra av sin egen bekvämlighet, av sin tid, av sitt arbete och av sina tillgångar.

”Simon, Johannes son, älskar du mig?" Han svarade: "Ja, Herre, du vet att jag har dig kär." Jesus sade till honom: "Var en herde för mina får." (Joh. 21:16)

Älskar du mig?

"När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: "Simon, Johannes son, älskar du mig mer än dessa?" Han svarade: "Ja, Herre, du vet att jag har dig kär." Jesus sade till honom: "För mina lamm på bete." För andra gången frågade han: "Simon, Johannes son, älskar du mig?" Han svarade: "Ja, Herre, du vet att jag har dig kär." Jesus sade till honom: "Var en herde för mina får."  För tredje gången frågade han: "Simon, Johannes son, har du mig kär?" Petrus blev bedrövad över att Jesus för tredje gången frågade: "Har du mig kär?" och han svarade: "Herre, du vet allt. Du vet att jag har dig kär." Jesus sade: "För mina får på bete.  Amen, amen säger jag dig: När du var yngre, spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir äldre, skall du sträcka ut dina händer och en annan skall spänna bältet om dig och leda dig dit du inte vill."  Detta sade han för att ge till känna med vilken död Petrus skulle förhärliga Gud. Sedan sade han till honom: "Följ mig!" 

 

Det var precis vad aposteln Petrus fick göra under sin livstid. Han blev skickad till Kornelius hus för att vittna för hedningarna om Jesus. Han fick tvinga sig själv att äta med hedniska kristna, trots att han tidigare tyckt att det var motbjudande. Han stod ut med kritiken från judekristna som tyckte att omskärelsen var viktig, även för hedningar. Petrus blev piskad och förföljd av både judar och hedningar, alltmedan han var en herde och förde fåren på bete genom evangelium i Ord och sakrament.

Sitter vi i kyrkan och säger: ”Jesus, jag älskar dig”? Idag kommer Jesus och svarar: ”för mina lamm på bete”. Ta hand om dina barn, ta hand om din hustru eller man, vara trogen och arbetsam på ditt jobb, sköt dig i skolan.

Bibeln säger att vi ska se Jesus i våra medtroendes ansikten. ”när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.” (Matt. 25:38 - 40)

Vi visar vår kärlek till Jesus genom att vara tålig, mild, ödmjuk, förlåtande och genom att visa omsorg. När vårt föräldraskap kräver att vi ger barnen kläder, mat, omsorg, nattsömn, undervisning, så frågar Jesus: älskar du mig? 

När arbetsgivaren vill att vi skyndar på, att vi är noggrannare, att vi jobbar övertid, så frågar Jesus: älskar du mig?

När mamma eller pappa, vill att vi lyder och hedrar dem, gör våra hemläxor, och kommer hem i tid, så är frågar Jesus: älskar du mig? 

När vi grälar på vår make eller maka, när vi bli otålig på våra barn, när vi pratar massa skit om våra chefer bakom ryggen för att vi är trötta på deras attityd, så frågar Jesus: älskar du mig verkligen? 

När vi vill ha mer tid med våra kompisar än med vår fru, mer tid framför TV:n eller datorn än med våra barn, när vi väljer sovmorgon på söndagen framför att gå till kyrkan, så säger Jesus: ”Jag trodde du älskade mig.”

Kärlek handlar om hårt arbete, del 2

"När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: "Simon, Johannes son, älskar du mig mer än dessa?" Han svarade: "Ja, Herre, du vet att jag har dig kär." Jesus sade till honom: "För mina lamm på bete." För andra gången frågade han: "Simon, Johannes son, älskar du mig?" Han svarade: "Ja, Herre, du vet att jag har dig kär." Jesus sade till honom: "Var en herde för mina får."  För tredje gången frågade han: "Simon, Johannes son, har du mig kär?" Petrus blev bedrövad över att Jesus för tredje gången frågade: "Har du mig kär?" och han svarade: "Herre, du vet allt. Du vet att jag har dig kär." Jesus sade: "För mina får på bete. " (Joh. 21:15 - 17)

Jesus kommer inte för att överraska Petrus med ett imponerande karriärsval, utan ber honom att vara herde. Älskar du mig? Kärleken är inte alltid vare sig rolig eller lätt, särskilt inte när den handlar om vem jag ska älska.

Kärlek handlar om hårt arbete. Om vi har barn ska vi älska våra barn. Också när de skiter på sig, när är hopplöst själviska, inte städar sina rum, inte lyder, när de vägrar att somna på kvällarna och inte kommer hem i tid. Arbetsgivare kan vara svåra att älska och hedra. De kan ställa orimliga krav, köra över oss och vara allmänt otrevliga. Grannar kan vara svåra att älska, sådana som bullrar på nätterna, skryter om sina prylar och inte hälsar på oss. Har man levt ihop med sin make eller maka i ett eller två år, är det kanske lätt, men får du träffa samma make eller maka, i tjugo och trettio år, då vet man redan i förväg vad han eller hon ska säga, man har haft samma gräl, hundra gånger och har dem fortfarande. Är det lätt? Det är kanske lättare att älska sin soffa, för den ger bara vila och den säger ingenting. Det är kanske lättare att älska sin TV, för det enda den gör är att den underhåller dig och den ställer inga krav och när du vill att den ska vara tyst så trycker du bara på fjärrkontrollen.

Petrus svarade att han älskade Jesus. För mina får och lamm på bete svarar Jesus, var en herde för mina får. Om du verkligen älskar mig, var som herden som är villig att frysa och bli blöt när det regnar, för fårens skull, att sova på marken och att jaga efter dem när de springer vilse.  Ta hand om mitt folk, ge dem evangelium i Ord och sakrament, även när de, inte tycker att de behöver det. Led dem till betesmarker och skydda dem mot vargarna som hotar riva och skingra fåren.

Kärlek är hårt arbete

När Jesus frågar Petrus: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?"  och Petrus svarar:  "Ja, Herre, du vet att jag har dig kär" , så fogar Jesus en handling till orden: ”Var en herde för mina får." (Joh. 21: 16)

Men i dagens samhälle handlar kärleken inte om vad vi gör, utan om vad vi känner och vad vi får. Väldigt förenklat så verkar det som att man älskar på grund av vad man själv får ut. När man inte får ut någonting längre, så älskar man inte längre. ”Kärleken har slocknat och falnat, för jag känner ingenting i hjärtat längre.”

Vi har läst om den gode herden och Jesus talar med Petrus om herdeuppdraget. Vi har inte herdar i västeuropa i Bibelns bemärkelse, vi har bara de här vackra välbekanta bilderna i våra sinnen av Jesus som en herde med det lilla lammet på sina axlar som tittar ut över fårahjorden i ett vackert landskap. 

Men att ta hand om får på Bibelns tid var inget lättsamt arbete. Får säger inte ”snälla, kan jag”, eller ”tack så mycket”. Får är veka och ganska lättskrämda djur. Att ta hand om får betyder att man står ute tillsammans med dem både när det är kallt och när det regnar, eller när det är stekhett. När man ska ta sig från en betesäng till en annan så kan det handla om långa sträckor att gå, och om de blir skrämda och skingras så kan det handla om att få klättra och söka på svårtillgängliga ställen.

Billigt att prata

Det är lätt att prata. Det är ju lätt att säga saker som låter bra och sant och som slipper ur munnen. Världen är fylld av folk som säger rätt och gör fel. Jag är själv ofta en sådan. Och Petrus var också en sådan.

Vi minns hur han högt och heligt hade lovat: ”Herre, med dig är jag beredd att gå både i fängelse och i döden." (Luk. 22:33) och hur lite det löftet betydde när Jesus var fängslad. Petrus värmde sina händer vid en koleld utanför Kajfas palats och en tjänsteflicka frågade honom om han inte var en av Jesu lärjungar, och hur han då hade låtsats som om han inte ens kände Jesus. (Matt. 26: 69 – 75). Då gal tuppen gånger.

”Jag älskar dig”, är ord som är så enkla att uttala och hur lätt kan de inte slippra över våra läppar. Vi hör dem ju så ofta i TV-filmer och dramaserier. Talk is cheap, snacka går ju.

Men kristen kärlek handlar inte om enbart ord, utan om handling. Aposteln Johannes skriver:

”Kära barn, låt oss älska, inte med ord eller fraser utan i handling och sanning.” (1Joh. 3:18)

Älskar du mig, exförnekaren?

 ”När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: "Simon, Johannes son, älskar du mig mer än dessa?" Han svarade: "Ja, Herre, du vet att jag har dig kär." Jesus sade till honom: "För mina lamm på bete." För andra gången frågade han: "Simon, Johannes son, älskar du mig?" Han svarade: "Ja, Herre, du vet att jag har dig kär." Jesus sade till honom: "Var en herde för mina får." För tredje gången frågade han: "Simon, Johannes son, har du mig kär?" Petrus blev bedrövad över att Jesus för tredje gången frågade: "Har du mig kär?" och han svarade: "Herre, du vet allt. Du vet att jag har dig kär." Jesus sade: "För mina får på bete. Amen, amen säger jag dig: När du var yngre, spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir äldre, skall du sträcka ut dina händer och en annan skall spänna bältet om dig och leda dig dit du inte vill." Detta sade han för att ge till känna med vilken död Petrus skulle förhärliga Gud. Sedan sade han till honom: "Följ mig!" Petrus vände sig om och fick se att den lärjunge som Jesus älskade följde efter. Det var han som vid måltiden hade legat vid Jesu sida och frågat: "Herre, vem är det som skall förråda dig?" När Petrus fick se honom, frågade han Jesus: "Herre, hur blir det med honom?" Jesus svarade: "Om jag vill att han skall vara kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Följ du mig!" Så kom det ryktet ut bland bröderna att den lärjungen inte skulle dö. Men Jesus hade inte sagt till honom att han inte skulle dö, utan: "Om jag vill att han skall vara kvar tills jag kommer, vad rör det dig?"  Det är den lärjungen som vittnar om detta och har skrivit detta, och vi vet att hans vittnesbörd är sant. Jesus gjorde också mycket annat. Om varje händelse skulle skrivas ner, tror jag att inte ens hela världen kunde rymma de böcker som då skulle skrivas.” (Joh. 21:15 - 25)

Texten utspelar sig efter att Kristus mött sju av sina lärjungar vid Tiberias sjö. De hade fiskat en hel natt, inte fått någon fisk och han möter dem vid stranden och ber dem att kasta ut näten på nytt på höger sida om båten. Allt det här händer efter att Jesus blivit plågad och dödad på ett träkors utanför Jerusalem, men nu lever han. Han har stått upp från de döda och bjuder sina lärjungar på frukost när de drar in näten på stranden. 

Efter måltiden har Jesus ett personligt samtal med Petrus. Det är detta som Johannes beskriver i texten. Tre gånger, lika många gånger som Petrus hade förnekat, får han frågan om han älskar Herren Kristus och lika många gånger svarar han jakande på frågan.  Efter varje gång Petrus svarar så uppmanar Jesus Petrus att ta hand om fåren och lammen.

Sanningens osyrade deg

”Låt oss därför hålla högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade deg.” (1Kor 5:8)

Idag tror många att det inte finns någon sanning. Alla har ju sina egna sanningar. Men Guds barn vet att sanningen om allt som har med vårt kristna liv och vår tro finns i den heliga Skrift. 

Vi vet också att vi kan lära känna sanningen, ty Kristus själv har ju sagt:

”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen”. (Joh. 8:31,32)