Aposteln Johannes skriver i sitt första brev:
”Jag skriver till er, barn: era synder är förlåtna för hans namns skull. Jag skriver till er, fäder: ni har lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag skriver till er, unga män: ni har besegrat den onde. Jag har skrivit till er, barn: ni har lärt känna Fadern. Jag har skrivit till er, fäder: ni har lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag har skrivit till er, unga män: ni är starka och Guds ord förblir i er och ni har besegrat den onde. ” (1 Joh. 2: 12-14)
Johannes tilltalar tre olika kategorier: barn, ungdomar och vuxna. Han använder två olika grekiska ord för barn: paidia och teknia, så vi vet att han syftar på väldigt små barn. Dessa skall vila i syndernas förlåtelse. De har lärt känna Fadern. Förnuftsmänniskan reagerat oerhört starkt inför sådant. ”Men inte behöver barn syndernas förlåtelse och Jesus.”
Jo, då. Också barnen behöver Jesus och syndernas förlåtelse. Det som är fött av köttet (syndig natur) är kött (syndig natur). Förnuftsmänniskan tycker att Jesus skall man vänta tills man begått det man kallar ”medvetna synder”. Men Jesus har aldrig uppmanat oss att vänta med att ge också barnen del av nåden, av Jesus själv.
”Jag skriver till er, barn: era synder är förlåtna för hans namns skull.”
Låt barnen komma till mig, och hindra dem inte, säger Kristus. Så ser den unga tron ut. Den vilar i och glädjer sig åt förlåtelsen i Kristus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar