Botas eller förlåtas?

 I det fjärde kapitlet i Matteusevangeliet så läser vi att Jesus efter Johannes Döparens fängslande (4:12) flyttade till Kapernaum (4: 13).  När det i texten står att Jesus med en båt for över sjön och kom till sin egen stad, så syftar det alltså på Kapernaum.

Markus berättar också om samma händelse (Mark. 2: 1-12) och säger att de befann sig i ett hus, kanske var det Petrus och Andreas hem eller kanske var det hans eget.

Markus berättar i alla fall att väldigt många människor samlats i och utanför huset, för att lyssna på honom, så många att man trängdes runt det.

Han talade Guds Ord till människorna (Mark. 2: 2) och bland dessa människor fanns fyra som skilde ut sig från de övriga. De hade med sig en lam vän som de bar på en bår, och de fann ut en lösning för att komma nära Jesus för att han skulle kunna bota den sjuke. De gjorde ett hål i taket och firade ner den lame mitt framför Jesus.

Matteus berättar:

”Där förde de till honom en lam man, som låg på en bädd. Och då han såg deras tro, sade han till den lame: "Var vid gott mod, mitt barn. Dina synder är förlåtna." (Matt 9: 2)

Här kommer något intressant i berättelsen. Männen för alltså en lam man till Jesus för att han skall bota honom, och vad han säger till honom är:

"Var vid gott mod, mitt barn. Dina synder är förlåtna."

Varför gör Jesus så? Borde han inte i första hand ha hjälpt mannen med den lama kroppen?

Det är många som försökt förklara varför Jesus säger som han gör. Vissa har menat att mannens sjukdom berodde på någon synd han hade gjort och att Jesus därför måste tillsäga honom förlåtelse. Men inga sådana förklaringar finns i texten. Jag tror inte man ska spekulera. Är det inte så enkelt att Jesu främsta uppdrag faktiskt var att förmedla förlåtelse? Det finns saker i Matteus text som visar att man faktiskt borde förstå det så.

En sak är berättelsen om Jesus och kallelsen av publikanen Levi Matteus. Vi läser att efter att Jesus kallat den syndiga publikanen Matteus till lärjunge så äter Jesus mat i Matteus hus tillsammans med ”många publikaner och syndare”, som det står. När fariseerna ifrågasätter att Jesus gjorde detta, eftersom Jesus var en rättfärdig man, så svarar han:

”Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare." (Mark. 2: 17)