”En sabbat undervisade Jesus i en av synagogorna. Där fanns en kvinna som hade haft en sjukdomsande i arton år. Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig. När Jesus såg henne, kallade han henne till sig och sade till henne: "Kvinna, du är fri från din sjukdom", och så lade han händerna på henne. Genast rätade hon på sig och prisade Gud." (Lukas 13:10f.)
Texten säger: ”Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig.” Hon hade ingen förmåga, det fanns ingen möjlighet för henne att räta upp ryggen. Idag finns olika hjälpmedel, korsetter och operativa ingrepp för att hjälpa människor med krokiga ryggar. Men det fanns inte på Jesu tid. Det enda som kunde hjälpa en handikappad var ett under från Gud.
Beskriver inte det ganska väl människans situation? Skriften säger att människan av egna krafter inte kan frälsa sig själv, den beskriver människan innan omvändelsen som blind, döv, ja död.
” En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det.” (1Kor. 2:14)
Skall en oomvänd människa bli ett Guds barn måste Gud göra det genom evangelium. Hade kvinnan inte kommit i närheten av Jesus fanns inget hopp för henne. Men eftersom hon kom i närheten av Jesus kunde Gud hjälpa henne. Om oomvända människor aldrig kommer i hörhåll för evangelium kan de inte komma till tro. Om det låter logiskt så är det lika logiskt att du och jag för människor dit där evangelium förkunnas eller själva för evangelium till dem. Om vi själva ska förbli i tron måste vi också finnas där evangelium i Ord och sakrament finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar